ParifersShavottens Hemligheter eller Skarprättarefamiljen Sansons memoirer (1685—1847.) (Öfwersättning.) (Forts. fr. nr 87.) Sågande detta försökte bastejbagaren fråns taga den gamla frun den papperask han förut lemnat henne. Men knapt hade pastejbagaren gjort detta förr än den obekanta, som föredrog att derute öfwerlemna sig åt faran, heldre än att förlora det hun föpt, störtade mot dörren, öppnade den och förswann till bastejbagarens och hans hustrus stora förwåning. Så snart hon fann sig wara ute i det fria sprang hon få fort fom hennes krafter tilläto det. Hon hörde snön knarra under mannens tunga steg, hwilken förföljde henne. När Hon war nöds sakad stanna, stannade äfwen han. Hon wår gade hwarken tala med honom eller fe På hos nom, antingen tillfölje af räddsla eller af brist på beflutfambet. Hon sortsacte fin wäg med längsamma steg och han gick äfwen långfammare, för att på afständ funna följa henne. Det såg ut säsom wore han den gamla frung skugga. Klockan slog I då det tyfta paret anlkände till gatan SaintLaurent.