Helsingborgs-Posten – 28 juli 1863, sida 3

—————— J det ögonhlick hon widtörde dörrklinkan titiade ett frurttimmer upp från sitt broderi Då bon genom sfönitrel bemärfie den anti tillffurna kappan at violettfäårqadt siden, hwarusi den gamla damen war inswept, drog bor baftigt ut en låda säsom wille hon taga något derur och gifwa der år henne. Nibötrderna och minerna hos ret unga fruntimtet tillfännagäfwo, an hon önskade befria sig från den främmande så fort som möjligt. Då hon fann lädan tom, uutslapp hcane ett ocd af otaligbet. Utan act fe på den gamla damen lem nade hon haftigs fin plata, gick bakom disken och fallade på fin man, bwilfen genast ins fann fig. — Swar har du då lagt det? frågade hon med en hemlighetäfull mine, under det hon bliufade ät den gamla damen. Hen sick ej sluna fin fal, 19 knapt hade pas ftejbagaren fett den stora swarta sidenhatten med de violetia banden, som den främmande hade rå sia, förr än han såg på sin fru med en blick, fom ivckies säga: — Tror du an jag lemnar det hår i bus tifen? Förwånad öfwer den gamla damena tystnad och orörlighet framträdde föpmannen till henne och säg närmare på henne och finde icke af. hälla fig ifrån an lillkannagifwa ew slags merlidande och nyfifkeuhet. Faftån fruns ansigtafärg af naturen war blef, såsom hos en person som underkastal fig fåndiga botöfniusgar, märfies län an en sinnesrörelse ännu mera siegrat denna owanliga blefhet. Hennes bufwudpipnad war få ordnad att man icke kunde fe hennes af ålder blef. hade bår. Man fåg tydligt, att hon ide pu drade fit hår, och bristen af denna prydnad