— Sig befarar det, swarade damen. — Om det skulle wara en fvion, en fame manfwuren. Gå ide med och tag asken ifrån henne! Deasa ord, hwilka pastejbagarefrun Mvir skade i örat på honom, betogo honom på en gång allt hans mod. — Men jag will såqa honom ett par ord för att genaft afwifa honom härifrån! ropade paejbagaren och ssörtade ut. Den gamla damen satte fly ned, såsom ett tåliat barn. Snart wisade fig åter den hederlige Hands landen; hang ansigte, hwilker af naturen war rän och dessutom war upphettadt af bakugnens eld wisade fig vlötsligt bleft, hang ben darrade af förskräckelse och hans ögon sågo glasartade ut, liksom om han warit drucken! — Bill du att man Fan skära halsen af oss gristokratska! ropade han med af raseri owäfd röst. Laga dig hårifrån, wifa dig ej bos oss mera, om bu ej will att jag skall ut lemna dig. Fortf (Forts.) RN eAA