Helsingborgs-Posten – 28 juli 1863, sida 2

Martin. Klockan war omkring Y på aftonen. Det bade snöat hela morgonen, att man knapt kunde höra de gåendes steg. Det war defutom mycket kallt. Gasorna woro Folfremma och den naturliga fruktan denna (ysnad ingaf, blef ännu större genom de skräckscener, som wid denna tid tilldrogo sin i drankrike. Den gamla damen hade ännu ide mött någon. Äfwen woro hennes swaqa ögon ide i ständ till an mid det vaga skenet från landrernerna oböervera några förbigående fom på den ländligt långa gatan i denna förstad syntes i denna ödsliga neid. Erbjöd hennes Ålder henne en taliöman mot hwarje olycka? Då hon passe:at denna ödsliga gata, tydte hon sig böra en man bafom fig, fom wandrade med tunga, stadiga steg. Sedermera inbillade hon fig an hon ej hårt dessa steg för första gången. Hon föriträcktes wid den tanken, att man följde efter henne och försökte att ännu mera skynda fig för att uppnå en kåart lysande landterna, i förhoppning att wid deta sken finna sin misstanke ogrundad. Så snart hon uppnådde detta ljus som spred sitt wälkomna skimmer öfwer gatan, wände hon hastijt hufwudet om och fåg en fart, hwars gestalt tyde ligt afbildade fig i skuggan. Detia wir till: räckligt. Ett ögonblick wacklade hon umer ins trycket af förskräckelse, ty hon twiflade ej ängre, att hon blifwit förföljd af den obekane allt fedan How lemnade huset. Öuskan an unds komma drune stumme förföljare förlänade henne krafter och hon fördubblade sina steg, utan att betänka, att hon icke kunde unofly en man, som war snabbare fotgänqare än hon. Sedan hon svorungit några minuter aulände hon till en pa stejbagares butif, iuträde der och satte fg eller rättare nedfjönf på en stol som stod sramfördisken.