Helsingborgs-Posten – 23 juli 1863, sida 2

derna emellan Swerge och Danmark menligt på Provinsens jordbruk, och hwad bör i så fall inom Provinsen widgöras för att kunna beres da en sullkomlig reciprocitet emellan de båda ländernas tullsatser på landimanna-produkter? kom under diskussion. Diskussionen inleddes af prosessor Nathorst, fom förklarade att tulljörs hållanderna mellan Swerig: och Darmark werka menligt på wårt jordbruksförhällande och pästod, att dä wår marknad war öppen för danskarne, borde deras äfwen wara öppen för of, — talade för full reciprocitet — ett nåre mande mellan brödrasolken — icciprocitet icke genom tullsystem, utan genom marknadens öppe nande i grannrifet. Ä Beträffande frägans andra del framhölls, att man borde wända sig till fin konung, till sin regering för erhällandet af denna recipros citet. Consul Hage påstod, an det war afs giften för skeppöfarten hår i fundet, fom war bär i landet få stor, hwilken förhindrade att marknaden ej funde blifwa lika beskaffad i de båda landen. Trodde att recivprocitcten Nog komme af fig fjelf, an alla industrier before drag bäst genom konkurrenser. Juspektor Essen delade prof. Nathorst åsint och påstod, an då wi öppnar wår marknad för panslarna, skulle de ej stänga fin marknad för oss. Consul Hage uppträdde åter och upplyste att ett förändringsförslag war gjordt i Dan matk, hwarigenom iulltariffen stulle förändras redan nästa År. General Bildt uppträdde oc talade för att en öfwerengflåmmelje mellan båda länderna måste wara, och talade med mycken wärma för srihandelssystemet, varunder ftåndiga bifallgs yttringar gäfwo sig tilllänna. Landibrukare Karf talade äfwen för en fri het tifa med den danskarne ha hos vf. Consul Hage framhöll huru England ide warit hwad det är utan frihandelssystemet. Ordföranden förklarade, att då det blifwit upplyst, att man redan Danmarf föreslagit förändringar i tulljörbållandet torde i den sista delen af frågan, ang. en fullkomlig reciprociter mellan de båda ländernas tullsarser på landets mannaprodufier ej widare behöfwa åtgörag, Andra frågan: Kan i allmänhet jordens fruftbarhet ökas, utan att till denfamma från andra håll köpa gödsel, och i få fall, hurn fin detta fe? discuterades i sammanhang med den tredje SOm man will öka jordens fruktharbet genom föp af gödsel, år der då fördelaktigast an dis refte föpa guano, benmjöl o. d. eller an öfa gödfelns mängd och wärde medelst anwändande af en motswarande mångd kraftfoder. Denna fråga inleddes af konferensräder Forchhammer, genom framställningen af en teoretisk betraftelse om jord fom war nrforungs ligen utan kraft i fig och jord fom war ofrufts bar, men likwäl egde lisskraft, fastån den icke war framkallad. Talaren benämnde den förra sandjord; den sednare ren lerjord. Sandjerdens kraft framkallas wifrån. J den rena lerjorden sinnes plantenårande substanser — bwilka slola framkallas genom kraftiga plants werter och genom att derwid anwända kraft utifrän. Profesjor Nathorst asfhandlade frågan vrafs uski och påstod att man borde återge jorden den kraft man tagit från henne. Anfåg den gamla föreställningen hälften åfer, hälften till foder fördömlig. Omtalade såsom till gödningss åmnen tjenliga mergel och tång. Pastor Wulff ansåg att man utan föp kunde skaffa jorden den krasst den behöfde och bide hålla den, om man tog wäl wara på gödninggss ämnena. En annan talare erinrade om ett kretslopp i naturen, hwarigenom ämnen återföras och jore den sålunda erhåller den kraft man fråntagit den. Prosessor Nathorst upplyste att då han yftrat, att jorden skulle återgifwas hwad man tagit från densamma den icke alltid behöfde för pas. Mötet stannade wid det beslutet, att för jors dens fruktbarhet bör gödsel köpas; i OM i den härmed förenade tredje frågan: : Mit genom kraftig fodring öka spillningen. J fjerde frågar, angående linodling, önffades, att ett bolag slulle bildas till fabrifsmeg fig odling af linet.