Helsingborgs-Posten – 14 juli 1863, sida 3

Man erinrar fig törhända ur bistorien Vurds wig XVI:s bestämda wärdiga hvar på de mot honom riktade anklagelsepunkter. Den finnedz närwaro och faraftårsftyrfa, hwarmed han förs swarade fig, måfte öfwertpaa enhwar fom ide med Conventet har föresatt sig att endast under alla omständigheter dömma fonunger brotislig, att han ide, såäsom man förebrådde honom, låtit den 10 Aug. skjuta på folket. Afwen de hotande angreppen blefwo af den kongi. mars tyren wederlagda med de obestridligaste bewis. Men hwad hjelpte det? Om man blickar tillbaka en sjuttio år och närmare tager i betraktande denna otroliga process, måne man owilkorligt fråga fig sself, huru kunde det wara möjligt art denna kloka nationalförsamlina kunde wara få blind att dömma Ludwig XVI för de emot honom rik tade afskywärda beskyllningar. Huru wälfigs nar man ide det menskliga wetandets framäts skridande, hwilket uppenbarades wid en sednare revolution, då man wisste ot förebygga få forge liga händelser. Den 11 Dec. 1792 wisade fig den olycklige monarken på de anklagades bänk i conventet. Batere presiderade då — han, hwars lugna wåls talighet utöfwade ett få stort inflytande på ut gången. Den 47 Jan. 1792 förkunnades ändtligen domen, Till en början war förwåningen få ftor, att man ide wille tro, att det gårt rått till wid röstningen och derföre måste densamma förnyas den 18:de. i Den förra dagens beslut bekräftades wid denna andra sammankomst och Vigniaut, fom denna dag presiderade i Conventet, tillfännagaf att Ludvig Caput dömdes till döden.