Helsingborgs-Posten – 14 juli 1863, sida 2

wid dörren, hwarest ännu flera personer Ned: satte fig, hwilka, såsom det tycktes, tillhörde de ryktbara mötdarne och balsafskärarne och hwilka ständigt fordrade nya offer. Chaumette hade ännu icke slutat sitt tal, då Robespierre, hwilken afsides fart wid en pul. pet, ropade på en af råltens betjenter och fade till honom: — Sag ni presidenten, att jag begår ordet efter Chaumette. J detsamma nårmade fig några menniskor, mån med galgfvosiognomi, och fade, alldenstund jag wål ej sag få ut fom vm jag hörde till deputationen, i en rå ton: — Hwad gör du hår? Du år wäl också en aristofratisk fluff! Ja, ja! Nå, wi skola mål suatt göra slut på dig sasom wi gjort det med din wän, schweitzaren. Dessa hotande ord åtföljdes af så siendtliga åäthörder, att man nog kunde inse deras benz delse. Jag tilhnår art jag kände en wiss ryd ning. Men denna bestörtning räckte endast ett ögonblick. Jag hemtade mig snart och sade med en få lugn stämma fom möjligt: — Medborgare! Ert fått att taga ordet från munnen på folk tyckes mig wara något förhas stadt, och ni torden lätt fomma i tillfålle att utan öfwerläggning uppoffra oskyldiga. Jag tror, att ni handlade klokare om ni såg er för emot hwem ni få häftigt uppträdde. — Bah! fade en af dem, man skulle aldrig kommwa iill något slut med aristokratligan, om man hörde på dem allesammans. Under detta Helt Högt förda samtal hade jag tid fe mig omkring och betraktat denna få tals rika och af få olika elementer fammanfatta förs samling.