Helsingborgs-Posten – 14 juli 1863, sida 2

Wi begåswo ess alltså till nädhuset, hwarest comm unen höll sina rädplägningar, och presidenten i wår deputation, en gammal man wid namn Jacob, framlade på bordet en afskrift af sektionens beslut, hwilken tydligt tillkånnagaf wårt ärende. DÅ Jacob anförde bewekande skål för wårt beslut, blef han af den dåwarande profuratorz syndikus, Chaumette, afbruten och skarpt tillrättawisad. Chaumette förklarade, att den man wi hade welat utesluta ur wår vädsförsamling war honom och Robespierte mycket wäl bes fant. Wi kunde hafwa sett honom åka med på den wagnen fom förde den kongl. familjen till Temple, om avi hade brytt oss om den saken. Detta war ett tillräckligt bewis vå ett meds borgarefinne, hwilket förtjenade akining och ers kännande af alla goda patrioter. Att den som trängt sig in ibland oss warit med på den kongl. wagnen, kunde icke förnekas. Men en helbmassa menniskor, fom ej egde någon anaan förtjenst än ant de woro ffamlöja och vför: skämda bade begagnat fig af willerwallan på den olyckliga dagen för ait tilffanfa fig alla möjliga embeten. Chaumette nöjde fig ide med att förklara wår afdelnings beslut för vgiltig; han beffyls lade wår traft för att wara en uvrehällsort för aristofratien och anklagade förstädernas ins newånare såwål fom köpmännen å rue de St Honere för att wara rifa bankirer och andra dylika misstänkta personer. Under förhandlingarne hade Chaumette jemte hela församlingen rest fig upp. (En debatt uppe stod, hwarunder jag sjelf löp den största fara. DÅ jag med mina andra collegor ej fann nås gon annan plats, satte jag mig på en bånk