Medweten af den obegränsade malt en slösande natur förlänat henne, begagnar hon den endast sasom ett medel att med de älskwärdaste maner uppmuntra mannen hans sträfwanden och alt förliufwa sammanlefnaden. Sin wärmande, tröstande, sporrande inflytelse utöfwar hon på allt som omgifwer henne. Begäfwad med den finafte takt och med ett otroligt herrawalde öfwer sig sjelf, beherrskar Hon alltid situationen, medgifwer jemt upp så mycket hon önskar och bör medgifwa, sager endast hwad hon föresatt jig att saga och hwad ögonblickets förhållanden, wigda på guldwigt, fordra; hon leker med lidelserna utan att sjelf låta fig regeras af deras tyranniska matt, hon förlorar aldrig wäldet di wer sina ötöörder, jura blicker, man finde näs stan säga sieljwa hjertats jlag, från det ögons blick hon befinner fig ansigte mot ausigte med en wertlig fara, med en belägenhet som kunde bli wädlig för hennes öfwerwalde, som antyder, om än förborgadt, ett försök att wrida herrjfas restafwen ur henues händer. Dygdig eller litts sinnig, engel eller demon, afsäger sig den polska qwinnan aldrig sitt medfödda herrawalde; de man som omgifwa henne förmå aldrig utträda ur deras ställning af vasallage till sitzationens enwäldiga herrstarinna, huru beskaffad än de ins dividers bildningsgrad må wara, hwilka utgöra hennes sällskap. Hennes fött att je och bedö: ma personer och förhallanden inwerkar mättigt, oflast allsmäktigt, på deras öfwertygelse som oms gifwa henne, Ware fig såsom mate, broder, fon eller wän. Då säledes den dja pafte jond af intelligens är till finnandes hos landets qwin. nor, ba den största summa af energi, uppfins ningsförm. iga och ornbblig beslutsamhettå dem till onds, utgöra de helt natu. ligt det mectfjanms maste elementet, sielfwa lijs principen oc) medelpankten för nationens moraliska rörelse; det är den polska qwinnans i. der fom från börjar till slut dominera de patriotista ingifwelserna, det är hennes tro som är bestammande i fråga om de religiösa öfwertygelserna. Hon är tatolik i heia styrtan af en lagande qwinnokänsla, hennes tro är uppriktig, henues fromhet oskrumtad; för sin biftfåder har hon ett obegranjadt förtvoens de. Honom hör och lyder hon blindt, han är den eude man som hon ej söker ocyerrska, hans inflytande, råd och upomaningar undertastar hon jig friwilligt. I detta hänsecnde är Polen det tatolsta presterskapets förlofwade land. Ingenstades, Jtalien icke ens undantaget, äger detta presterskap mera lydiga och lärattiga werktyg an i de polsta qwinnorna. -Wid fidan af fin relis giösa andatt, jnart sagdt pa samma altare fom gudomen, slaller den polsta qwnnan den idol hon tillveder i de patriotiska tanstorna. Hoppet om friheteus slutliga seger, förestallningen om den matt och glans Polen en gang stall uppnå äro för henne lika manga trosartitlar, i fornetandet af hwilta hennes samwete aldrig stulle tånna fig lugnat. Brinnande och fanatift för det ena som det andra af dessa twenne fö remal för hennes dynkun, har hon sintat med att sörblanda och sammansmatta dem. Hon ur from och w algörande, iutttager samwetegrannt förestristerna om fastan, i hwilken hon tror sig finna frajt och jtöo ut de böner hon uppsander tull himlen för Polens aterstallande; hön uar ers alterad pat iot, predikar ja haftigt som någon emot mostowilism, elettriserar ungdomen och gjuter sin lifwande, fanatiserande anda öfwer uppresningen i alla deg former. J Hela hen nes personlighet förenar fig den fulldanade vil AAAA EE——E——