Fortsättning af norska tidn. Dagpiladetsartitet: mWår ställning till den polska frå gan. Att Swerige ice har glömt det land fom under setler har med detsamma delat både ära och motgång, bwars befoltning dels är af jams ma nationalitet som Swerges folk, dels är en annan fom trofast delat bördan med den förra, det land jon har ffäntlt Swerge många stora män, hwaxdland den största nu lefwande stald på swenstarprät — detta är så naturligt att man af etädelt solk icke kunde wänta annat och att S Sorge ännu hyser önstan och förbopps ning om at fe detta land ryckt ur röfwarens llor och lif fritt och lyckligt fom det sjelf är, det är lika naturligt. Wi tro också att swensta folfet cj stulle sty nppoffringar, om än als drig så ston, för en få stor sak. Man hu draga i twifwelsmål huruwida Finland nu önskar en återförening med Swerge af sädan art, att det litsom förr stulle blifwa en provins of nämnde rike. Men man fon ide skaligen twifla på att det önstar blifwa vdberos RE RA uSS EL