Helsingborgs-Posten – 7 juli 1863, sida 3

— — —— ————— Till följe af min farfars frihetssinne och sträfwanden i denna riktning blef han deltagare i revolutionen; det är likwål anmärkningswärdt att härdelsernas gång helt plötsligt uftylde hans ifwer för saken. Den legislativa församlingen hade icke förs werkligat Gonstituantes förhoppniagar, och derför införde konveutet en skräckregering, hwilten uppfyllde den modigaste och mest beslutsamme med fasa. Konungens säörtande och hans tillfångatagande på wägen till Temple hade gjort ett djupt intryck pi hwarje rättskaffens finne, till och med på; dem fom woro tillgifna de nya idcerna. J allmänhet beflagades den afsatte monarlen, och troligen sö dröjdes procedosen ännu mera genom det innerliga deltagande man hyste sör honom. Lafayette, som länge hade warit follets ideal och hos hwilken woro så lyckligt förenade den heligaste och dyrbaraste nationalkänsla och det mest framstående hos fransta folket i adertondeärhundradet, gaf först ett i ögonen fallande bewis på den swaghet, fom bemättigat fig alla frihetens mwerfliga wänner, i det han hastigt lemnade sitt befäl öfwer armeen och sökte räddning i utlandet. Den otåiiga och lidelfefntla revolutionen hade antagit andra anförare. Ännu kämpade de båda partierna, fom sinsemellan woro beredda att förneka hwarandra, om företrädet. Dessa båda grupver, fom egde matten, fallade fig Gironder och Berget; båda aktade fig wäl att falla i hwarandras wåld; båda bemödade fig få mycket som möjligt att besegra hwarandra. (Sortj.)