—— —— ——— — ——— — — Charles-Henri Sanson meddelade muycket längs modigt hwad han förut hade yttrat till de oms kringstäcnde. — Åro dina medhjelpare berusade? ropade den unge mannen. Bitråde skall du få af alla dem som omgifwa dig. Med aristokraternas blod skall nationervas lyda befäftas och ingen patriot finnes utan att han är stolt öfwer att få fe deras blod f.yta; ide faut, godt folk? Man snarade ja bärtill: men emellertid min: skades träigseln mycket hastigt. De närmaste drogo fig tillbaka med en iswer fom tycktes bewisa att deras känslor ännu icke uppnått den böjd af stoicisme, fom den ungdomlige pas triotens. Min farfar trodde att denna tweksamhet som uppenbarade fig Hos mängden äfwen skulle ins werka vå den han talade med och Han skyndade sig derföre att göra ett tillbakaskridande omöjligt för honom, i det han genast antog hans anbud. Då den lifdömde kommit ned af kärran, wägrade han att stiga uppför de trappsteg som ledde till plattformen. Man måste bära upp honom; fastän till de rep hwarmed han redan war Hunden fogades nya, woro hans rörelser få wåldsamma att min farfar, fom upplyftat honom på ryggen och höll Honom i fina armar, war nära att falla omkull. i Då den olycklige fåg maslincn, hwars mörka skugga aftecknade fig på slottets fagade, intogs han af en ny oro. Hans raseri war förtwifladt, stera tårar rullade från de insjunkna ögonen, fom fästades på den triangelformiga Fnifwen, hwars stålsida blixtrade wid fackelskenet och men med en klagande stämma bad han om nåd; Han ropade: Jag will icke dö!