—— — a AS1L——— äÄ och oanständiga skämt med honom; han försötte slita jig lös från fina bojor, skrek fom ett mwilddiur och bet Häftigt en af dem som mille qwarhälla Honom. Då man ej på annat fått funde bringa honom till tystnad, maste man lägga kafle i munnen på honom. Sedan man anländt till Carosselplatjen märste min farfar att tre af hans fira biträs den hade så riltigt förplägat jig i de wärdshus der de färdades förbi på mågen, ttt de ide moro tjtånd att utöfwa sin tjenst. Askådarne wisade jig likasa williga wid auils lotinens uppförande fom wid dej birttagande från Örbvcetorget; men Charles-Hemi Sanson täntte ide destomindre med stor oro på hwad som komma skulle när han så att såja befann sig ensam med den olycklige, hwars wansinne tiofallf förökade den kraft ham förnt egde och tydligen satte sig till motwärn in i sista ögoublicket. Till föröfandet af det swära i hans jtälle ning inföll mörkret och man måste tända facklar. Förskräckt öfwer det answar som hwilade på honom, meddelade min farfar sina bekymmer till några of dem fom stodo honom närmast; han bad dem begifwa sig till kommunalbeftyrelsen och anmäla exekutionens uppskjutande. Detta meddelande behagade ide, och då de aflägse stående fingo höra hwarom fråga war, blefwo ropen allmänna och häftigare. En ung skägglös man, med den röda mössan på hufwudet, trängde sig fram genvut mängden till min farfar. — Du will olltfå rädda nationens fiender, sade han. Du är en förrädare, men mi slola nog lära dig att göra din pligt.