ense Om at: anse fom en af de fåra vol siniska förbimcljer. OM förbryteljen skall hämna sig. Oet Fall bli saiom läge det eu lik eme: On ropas bierta, som skall genomisa det hwar gång der rörer sig ett strajwande efter ljud vd fris het. Derefter beröras de ringa usi: ir, iom för refinnas att någonting från mafrernas sida skall ske jnart, för at bjawa Poden, diplomatiena snäcfgång, den inbörden amudfiufan mellan England och Frankrife, Öserrnikes räåddhaga os. w. Emelleriid bör man hopras, ait den all: männa meningen i Europa skall sa småningom drifwa regeringarne till handling. Kanske skall Rollen ännu en tid bortåt ha blod an offra och då skall handlingens timma flå och den skall komma äjwen för de förenade skandinaviska ris fena. Man bör icke inlulla sig i den forettåls ningen, amt wi fullgjort wår påigt genom ut talande af sympatier, genom tal och filar, ges nom höfligt förmanande noter till ryffa fabis nenet. Wi böra På förhand fålla möjligheten af handling närmare för wår blick och underz söka wår ställning till saken äfwen från wårt intresses synpunkt. Dagbladet fortfar på föl jande sät:: (Sn allmän känsla hos Skandinaviens bes byggare betecknar Rossland såsom wår nan liga fiende, fåfom wår arfiende. Rysslamd har sannerligen äfwen gjort rått för denna fänsla genom under sekler fortsatta sträfwanden efter utwidgning rå Skandinaviens befosinad — sträfwanden, hwilka hafwa ledt nit Finlands ryckande från Swerge samt inskränkningar aj det nordligaste Norges område, och tik hwilkas fortgående symptomer icke ens Under nmiunvardas de långa jredsreriod ba satna:s. RNosslands stråjwan efter makt på hafwet, få naturlig hos en stormaft, har sannerligen också ett lockande mål i den skandinaviska halfön, vard befinns ning mähånda skulle göra det lika wäl iill werldens beherrstare, fom besittningen af Kons stantnovel. Jcke beller år vet anledning att tv det Rysslands fänslor mot oss sfulle ba blits wit wänligare efter traktater af den 21 Nov. 1855, owilfen år en utmamng fom det ide fan glömma, Derjför flanå det wäl ide u. anga som twifla på art wi hafwa fiendskap an måls ta från det hållet. Men skall en strid förr els ler fernare ega rum, få är det wål wårt ine reste an icte afwafia det ögonblick som år Pads sande för sienden och af honom wäljes, uran att sjelj wålja det fom erbjuder båfte utsigten, och ert sadant år säferligen det innenarande. (Futi. f.