Hwarijehanda. — Dj en proreså J Chicago har ny sigen e i: ga: :sla egendom lig r itegng före: svit. En prest mid stadens episto; pala syrka, Hager, wur infstämd till andliga do mitolen Jör opats sande uppförande mot fruntimmer. Den Wige tigaste anilage epuntien mot honom war, att han hade för sed att trycka sina qwinliga jod: nebarns händer med en warma, fom öfwerskred en entel böfighets gränser. En annan prest, hwilten den anklagade inkallat till wittne, för: tlarade att denna mani hos hans embetsbroder yttrade jig likawäl mot karlar som fruntimmer. Samad mig angår, fade han, har Hager ull: tid tryckt min hand med en obehaglig liflighet, och det bar frambragt samma känsla fom ett strufstäd slulle ha gjort. Min hujiaen kar en gång anmärkt, att han hade utomordentligt pas sionerade maner, och att det är werkligen det allmänna intryck han frambdragt. Ett annat wittne upprälnade för domaren de olika slags hundtryckningar, som begagnas i den civiliserade werlden: Den salswelsesulla, en långsam rörelse nedifrån uppåt; lilla hundswansen, tittliug från wenster till höger eller från höger till wenster; twillinghandtryckningen, fom fattar med båda händerna; dödshanden, fom är mycket omtyckt af de tillgjorda och bestär uti att stelt räcka fram handen samt låta trycka den utan ringar ste återtryckning; den lockande, fom utmanar och dröjer; den kataleptista, fom skälfwer wid beröringen; slutligen den passionerade, hwilken är den, fom lägges Hager till last. Aörbören warade I hela twå dagar och förhandlingarne följdes med liftigt intresse. Enligt ett telcgram i!) från Chicago till Newyork slutade saten med att den anklagade enhälligt blef jullz ständigt och med heder frikänd. ISarma bifallsrop lata höra sig från den gwinliga delen af ahörarne. ER