planen och han tryckte den enlla teckningen med rörelse till sitt hjerta. Wid en sammankomst den 30 April 1791 meddelade doöktor Guilottin en närmare beffrif ning öfwer maskinen. Glad öfwer uppfinningen begagnade han fig af uttryck fom mera fram kallade munterhet än något bestämdt afgörande i frågan. Wid påståendet om att detta fött att Halse hugga icke förorsakade något långwarigt lidande, sade doktor Guillotin, att dilinqveten twärtom skulle erfara en känsla af friskhet. War detta ett wågadt nttryck, hwad då icke det följande. Den gode doktorn tillade nemligen: Med denna maskin will jag aftaga hufiwudet på er, utan att ni stosen funna märka det alls Nationalförsamlingens samtlige medlemmar utbröto i högt skratt, få att man måste öfwergå till dagordningen för att något lugna sinnena; denna nationalförsamlingens sammankomst skall hafwa warit den muntraste som någonsin egt rum. Fastän doktor Guillotin denna första gång hade ett sådant missöde, war nationalförfamlingen likwäl bunden af sitt första beslut och mäste anställa en undersökning; till följe häraf uppstod en liflig brefwexling emellan Guillotin, generalprokurator herr Roederer, finansminiftern Clavåres och min farfar. Nationalförsamlingen uppdrog slutligen åt doktor Antoine Louis att afgifwa ett skriftligt omdöme öfver den nya halshuggningsmethoden. Doktor Louis war fonal. litmeditus od) tillfölje häraf erfor hans höge herrskare hwad herrar läkare sysselsardte fig med. Man kände denne furstes follenhet för små handarbeten och bhans siicklighet att arbeta i