en män till huset och en oumbärlig gäst. Hörs kärleken för musik förenade honom närmare med min farfar, fom äfwen trakterade musik och spelade med passion isynnerhet violin och violoncell. Snart fom Schmidt till oss alla dagar. Då han spelade tlavör accompagnerade min farfar honom mid sin viol eller otoloncell. En afton, just då de slutat en aria uvODrs feus och förr än de skulle börja en duett ur Iphigenia in Auli, föll det min farfar in att börja ett samtal om Halshuggningsinfjtru: mentet. — Hör ni, jag tror mig skola funna uppfinna ett instrument sådant ni önskar det, sade Schmidt och tog en blyertspenna och gjorde ett utkast. Detta war guillotinen. Guillotinen war det med sin breda, skarpa stälflinga, hwilken hängde mellan twå balkar och så skulle konftrueras att den med lätthet funde röra fig, och der skulle delinqventen ligga i hela sin längd bunden wid ett slags bräde, så att då brädet sänktes kom halsen i den ställning der knifwen borde träffa honom i fallet. Swårigheten mar öfwerwunnen oc problemet löst; Schmidt hade ändtligen uppfnnnit ett medel att fasthålla den lifdömde i wågrät ftällning och att sätta Honom ur stånd att medelst en krampaktig rörelse förändra den riktning knifwen stulle hafwa. Charles-Henri Sanson kunde icke afhålla fig från ett utrop af öfwerraskning och förnöjelse. Dagen efter denna uppfinning underrättade Cbarles Henri Sanson doktor Guillotin derom och hans förtiusning kan ej beskrifwas, då han såg framför fig den fullkomligt riktigt utförda