Helsingborgs-Posten – 27 juni 1863, sida 2

frihet och skall i sådant fall uppsyningsmännen öfwer fängelset undergå bestraffnina. För ödf vigt will H. M:t att föreliggande fribref skall för att erhålla full giltighet blifwa med sigill försedt å handelsministeriets byra; gifwet i Versailles den 19 April 1789. Lonis. Laurent de Villednil. Då namuen blifwit skrifna undertecknade for nungen papperct oc) öfwerlemnade det åt min farfar, hwilfen wördnadsfullt föll på knä då han emottog detsamma. GCharles-Heuri Sanson hade fålunda erhållit sin frihet af den fom han sedermera skulle be röfwa lifwet. Då han skulle från palatset återwända hem, blef det honom förunnadt i slottstrappan se en majestätisk dame, hwilken präktigt utstyrd be ledsagades af twå hoffröknar och en adelsman. Alia personer, som befunno sig i närheten, bugade sig wid hennes åsyn, och hofdrabanten slog på portalen, då han öppnade den, twå gånger och ropade med hög stämma: Drottningen! J detta ögonblick utkom ifrån en liten dörr, fom ledde till slottskapellet en ung dame fom bar en enkel fidentlädning, hwars rena och älftwärda drag förkunnade något få himmelftt mildt. Då hon bemärktes af drottningen uppenbarade sig i hennes ansigte den gladaste öfwerraskning. — Ad, det war wäl, att ni fom, älskade syster! tillropade Henne Marie-Antoinette. Jag har ej fått fe er i dag. — Det är wåra håda furstinnor, drottningen och Elisabeth, sade tjenaren som följde CharlesHenri Sanson ut ur palatset. — Jag wet ide hwilken af dem fom wäcker den största beundran, inwände min farfar lif