Helsingborgs-Posten – 23 juni 1863, sida 2

oo Aode Gomart öppnade den aflidnes teftamente. Det innehöll förordnande angående de fattige od) några husets tjenare och slutligen den önskan, att man måtte begrafwa Ieanz Baptiste bredwid fin fader uti kyrkan S:t Laurent. Charles Sanson Il, hwars talrika wmwälgerningar gjort honom älskad af sin församlings prester, hade erhållit tillåtelse, att blifwa bes grafwen i kyrkans skepp bakom bänkarne, och då Charles-IeaazBaptifte Sansons lefnad icke war mindre förtjenstfull, få hade abbe Gomart ingen swårighet att för honom winna den gunst, fom warit den döendes sista önskan. Wid likbegängelsen woro alla sjuka, hwilka Baptiste hade botat, och alla fattiga oc behöfmande fom han understödt, närwarande, få att liktåget erbjöd en högst owanlig anblick. Frukthandiarne i S:t Lorents hade bildat en rif fond och i fin kyrka låtit upphänga fyra nya Elodor. Af tillgifwenhet för Charles-Henri Sanson och med afseende på hans swärfader, trådgårdsmästare Jngier, ljödo på Jean-Baptistes begrafningsdag dessa nya klockor för första gången. En gammal klockare ifrån den tiden har i min barndom wisat mig de stenskifwor, hwilka utan någon inskription betäcka mina förfäders jordiska qwarlefmwor. Folkets lössläppta raseri, fom i revolutionstiden förstörde konungarnes Heliga grafwårdar för att förströ de dödes aska i luften, har lydligtwis aldrig profanerat skarprättarens sista hwiloplats.