Helsingborgs-Posten – 20 juni 1863, sida 2

att fader och moder icke skulle wägra honom sitt samtycke. Charles Henri Sanson kände likwäl beständigt en wiss farhäga i denna hjertats ans gelägenhet. Min farfars lyckliga omständgheter måste af Jngier anses fom förmögenhet oc) nedtys stade alla widare betänkligheter. Möjligen tänkte Charles Henri detsamma, men Marie Annes tillbakadragenhet oh blygsamhet gjorde att bennes hjerta blef för honom såsom en tillsluten bok. Alldenstund flickor på den tisen bekymrade fig mindre om guld och gods är fitt hjertas rörelse så war det isynnerhet angläget för gif termålskandidaten, att hos Mare Anne söka utforska hwem som war föremåle för hennes bjertas önskan och förhoppning. Snart erbjöd sig äfwen ett tillälle dertill. En afton fom Charles Henri Sanson tillbafa från jagten med hufwudet fullt af planer och beslöt att fom wanligt uppehålla fig en stund hos trädgårdsmästarens. Marie Anne war ensam hemma. J sitt hjertas oskuld fann hon ej något ondt wara uti, att hon tillät Charles Sanson göra henne ett besök och fom lika wänligt emot honom, nu, fom då föräldrarne woro hemma. Min farfar satte fig på eu sofa på ett litet afständ från flickan, fast besluter att begagna fig af det tillfälle fom nu erbjd sig och in ledde samtalet fålunda: — Säg mig, Marie Aune, har ni aldrig. tänkt på att gifta er? — Det kommer att ske, om Gud få will, swarade hon, icke utan att märkbart rodna. För närwarande är jag nöjd med min lott och begär ej något bättre. — Edra föräldrar, fortfor min farfar, har flera barn än ni fom funna rätt bra bijtå dem