Helsingborgs-Posten – 20 juni 1863, sida 2

A ——— —— —— A: mid on ålder då ten sorglöse ynglingen heldre tänter på nöjena än pligterna, skulle behöfwa fraftigt understödjas. Han willt lilwäl till en del iklada sig en husbondes pligter och sysselsatte sig derföre ifrigt med tanken på walet af en sådan följe slagersta genom lifwet, att han med godt samwete funde i hennes Händer öfwerlemna en del af sitt husliga mälde och pligterna. Denna plan hade desto fastare rotsästat fig i Charles Henri Sansons själ som han hade wunz nit en wiss wuna i i en del bättre sällskapskretsar, hwilka ftändigt höllo honom borta från hemmet. Jsynnerhet war det jagten fom drog honom bort från hemmet och då beständigt förorsakade honom en hemlig oro, att under hans frånwaro ingen såg efter huset, såsom han önskade det. Trakten wid Montmartre war wid den tiden en för samlingsplats för parisare fom älskade jagtens nöjen. Ofta begaf fig ockjå Charles Heuri under sina jagtutflytter till Montmartre. Han hade der blifwit bekant med em trädgårbsmäjftares fomilj, hwilten genom fit och hushållning lefde i ganfka goda omständigheter. Detta beskedliga folks äldsta dotter, Marie Anne Jngier, war en mycket hygglig, anspråtslös wäluppfostrad flicka. Män farjar hade ofta beundrat henne, då hon få troget, kärleksfullt och beskedligt hjelpte fin moder wid uppfyllandet af de hus liga pligterna, eller då hon for till staden bittida omt morgonen på marknadsdagarna för att sälja tudgärdsfrukter. Marie Anne war redan trettiotwå år gammal, ntan att någonsin hafwa tänkt på några större lefnadsbehof eller fröjder. Det faderliga huset och trädgärden samt den stora farwägen war städeplatsen för hennes ins stränkta men otröttliga werksamhet. Det bes