Helsingborgs-Posten – 16 juni 1863, sida 3

— Men redan hade Ican-Louis Lonscharts wänner trängt jig omfring honom. Deras förenade bemödande fröntes med framgång och jnart hade de fört bonom i ett sålert förwar. Genom alla dessa tilldragelser blef min farlars ställning högst obehaglig och osärer. Sliljd från sitt folk, omgifwen af en öfwer fin lätta seger glädjedrucken, rå foltmassa, hwilken endajt tånde honom såsom skarprättaren och hwars hela sträfwan tycktes endast gå ut på att döda honom och hans folk, stannade Charles Henri Saunson ensam qwar, fajt besluten att sälja sitt lif så dyrt som möjligt. J sitt ansigte uppendarade fig få tydligt hwad som föregick inom honom, att groffmeden som befriat den oskyldigt dömde, närmade sig honom, tog honom i armen och sade: — Frukta dig ide Charlot? ;) wi wilja ej göra dig något, utan endast dina werktyg. Kom wäl ihåg Charlot om du stall utöfwa din befattning, få ffall du döda dem fom öfwerlemnas åt dig oh ide släpa dem på schavotten för att plåga dem. Wi må öfwerlemna åt den gode guden att besluta om helwetetsqwalen. Hör du det! Och, wändande sig till folket, ropade grofsmeden med liudelig stämma: — väten honom gå och kommen mäl ihåg, att den fom säger något till måstermannen anses för en brännmärkt som har något att hämnas. Efter detta förnuftiga tal lemnade man plats för skarpråättaren. Under en fortare tid än detta blifwit nedikrifwet hade schavotten och dess tillbehör blifwit ) Gu allmän benämning bland folket i Braufrife på starprättaren.