Helsingborgs-Posten – 16 juni 1863, sida 3

rorna på de stulna pambrelven voro anförda försvunna och kunna derföre pantbrefven omsättas på hvarje handelsplats i Europa. Ni torde forestalla er hvilken seasation denna händelse vacki hos publiken. Hela Warschaner-polispersonalen år i rörelse utan att kunna upptäcka uågut spår efter gerningsmannen. Från Warschau skrilves, att det i ingen del af Polen lyckats ryssarne inrätta en bondepolis. I guvernementet Plock har befalhafvande generalen Semeka till och med personligen sorsokt förmå bönderna att uppråtta en dylik polis, men förgäfves. kesniagen i Lilla Ryssland på andra sidan om Dniepern uppgilves mindre ha en politisk ån en social karakter. Det är blanc landtbefolkningen, som orgligheterna utbrulit. Bonderna voro ännu 1 förra århundradet personligen fria och endast pligtige till krigstjenst såsom kosacker, och forsi efter resnivgen under Pugalschew infördes småningom den ryska lifegenskapen, hvilket sedermera flera gånger foranledt oroligheter. För några dagar sedan tilldrog sig i Warschau, alt tre sqvadroner uhlaner midt på dagen tågade in i staden, dervid deras musikkar uppspelade melodien till ÅÅn är Polen ej forloradt. Naturligtvis förorsakade detta allmän uppståndelse, och alla menniskor strommade till i förmodan att insurgerterna voro i antågande. Truppens besalhafvare blef genast arreslerad, mon vid undersokningen upplystes det, all hvarken osversten eller hans officerare eller ens musikkåren hade någon aning om texten till denna melodi. De hade aldrig förr varit i garnison i Polen, och i det inre Ryssland, hvarifrån de kommo, lär melodien opåtaldt spelas af alla regementsmusikkårer. Franska Moniteuren? meddelar följande bref, som erkebiskopen i Warschau, Felinski, efter sitt utträdande ur stadsrådet d. 5 Mars ställt till kejsar Alexander: Sire! Det har alltid varit kyrkans uppgift och företråde att i ögonblick af stor olycka och offentligt lidande höja sin stämma till de maktize på jorden. I kraft af detta foreträde och denna pligt vågar jag i min egenskap af konungariket Polens förste sjalaherde vånda mig till eders maj:t för att såga hvad min hjord nödvändigt behofver. Blodet flyter i strömmar och undertryckandet, i stället for att qväfva, stegrar sörbiltringen. Jag anropar eders maj:t i den kristliga kärlekens namn och i båda ländernas intressens namn om att sätta ett mål för detta utrotelsekrig. De af eders maj:t förlänade inslilutiener äro ej tillräckliga att betrygga landets lycka. Polen skall icke gifva sig tillfreds med en förvallningsautonomi; det behofver politiskt lif. Sire! grip med stark hand initiativet i den polska frågan, gör af Polen en oafhängig nation, som med Ryssland ej är förenadt med något annat baud än bandet af eder höga ga dynasti! Det är den enda lösning som förmår göra slut på blodsutgjutelsen och lemna en fast grundval för landets fullständiga och varaktiga lugn. Det bör ske snart. Hvarje sorlorad dag utvidgar afgrunden mellan thronen och nationen. Vänta ej, sire, på stridens slut! Det ligger mera sann slorhet uti mildheten, som ryggar tillbaka för — — ——ip——— — ——— — ——— — — 2 nnnidW