dens död fom skäntte mig lijwet, och få betlaganswärdt och härdt än mitt straff må blifwa, ifall jag betrakta det sasom en nödwändig förs soning. Prosessen blef öfwerlemnad åt domstolen och blef snart utagerad. J den allmänna opinionen hade emellertid en stor förändring inträdt. Den afsty som hwar och en hyste emot den förmente mördaren blef mid närmare efterjius nande mildrad. De, hwilka förut fördömd Jean-Louis, hade nu medlidande för honom, sedan de erhållit närmare underättelse om den nattliga tilldragelsen. Under tiden förblefwo Ican-Louis wänner icke owerksamma. De framställde honom såsom ett offer för gubbens tyrani. De tänkte jig tillbafa till fordna dagar, med hwilket tålamod den unge Louschart då fördragit sin fars ovättwisa fiendtlighet. De åberopade fig på de tal: rita uppoffringar af wänner och alla de obe tydligheter fom gifwit den gamle hofslagaren anledning till förehråelser emot sonen och de gjorde allt detta för att wäcka medlidande hos folket för den anklagade. Det lyckades dem så fullkomligt, att denna kriminalsat för inne wånarne i Versailles fit utseende af en politisk rocess. Såsom I3ean-Louis förut förklarat, förswarade han sig icke och oaktadt man rådde honom att begagna åtskilliga lagliga utwägar, wille han likwäl ide bestrida fru Verdiers wittucsmål. Daktadt detta stillatigande medgifwande, lät domstolen lagen i hela fin kraft göra fig gällaude. Den 31 Juli 1788 dömdes IJcan-Lonis Mugust Louschart att lefwande sönderstyckas vå schavotten, hwilkeu för detta ändamål skulle