Helsingborgs-Posten – 9 juni 1863, sida 3

Korridoren war emellertid få smal, att ändan af detta improviserade wanen träffade muren i hwilken det gjorde ett djupt märke. Jean-Louis blef ei träffad; men han fåg Huru hans far beredde fig till att ännu en gång förnya anfallet. — Bly, fly! — ropade Helena till honom. Jean-Louis tänkte oc på intet annat än att fly. Hon tog ett steg i riktning mot porten ; men entan Verdier hade i sitt ohyggliga begär efter en blodig upplösning i samma ögonblick skyndat honom i förwäg och stod un och stängde wägen för honom. Att brottas med henne slulle hafwa warit detsamma som att gifwa fadren tid att flå hor nom, och det war endaft med möda fom han hade undwitit det andra flag gubden i sitt wan sinne riktat mot honom. Begagnande fig of det ögonblick då gubben åter lyfte upp jernstången, styndade han hastigt in i dennes kammare och derifrän fram möt dörren till werkstaden, hwarifrån han sedan hon pades komma ut på gotan. Jean-Vouis hörde fadrens steg, fom förföljde honom, och Helenas röjt, fom ropade på bjelv. Dörren till werkstaden war stängd. Han sköt ifrån rigeln och hade juft fått dörren på glänt, då en tung jernklubba hwäste förbi hans bufwud och träffade dörrspegeln, som den krossade i spillror. Det war den gamle Louschart, som hade far stat ifrån fig jernftången och fattat fin förfärliga slägga. Gubdens blinda yrsel Hade ensamt kunnat för tredje gången rädda den olycklige unge mans nens lif. (Gatf, Forts. —— A — k—