MM ——töe—— — ———— — Den man älskar, den agar man, Scans Louis. Oh du inger mig werkligen lust att i min fur aga dig, ehuru jag just inte fon säga att jag så synnerliat älskar dig! — Min far, i Guds namn, lugna er! Jag beswär er derom! — Du anropar Guds namn, och ändå tror du inte på Gud, likasom du nyss anropade ett minne, fom ditt uppförande i twå års tid skymfat! — CSäd inte få? Helena är oskyldig, jag swär er det ännu en gång! Jag will säga er allt, min far. ö — Östvldig! — inföll nu enkan Verdiers gnällande stämma; — hon skulle ha warit det om inte du, din uslina, hade warit! Det är du fom förfört den olvckliga! Den gamle Louschart upprepade med dyster stämma: — Usling! — Min far, jag har förolämpat er genom att säta min tro mot er tro, min öfwertuygelse mot e öfwertygelse. Jag ber er er med ånger om ödnjukhet om förlätesse derför. Jag skall afswäria allt det mitt förstånd säger mig wara rätt och bli en lydig slaf under er wilja; men då får ni inte heller afslå min bön; tro mig, då jag bedryrar hennes oskuld, då jag swär att hon aldrig ett ögonblick upphört att wara er wärdig! — AH, — utropade den gamle hofslagaren med ett wildt hånskratt, för hennes skull har du således beslutit att förbättra dig! Du älffar då min blifwande hustru bra mydet, Ieanz Lonis — hwasa? Den unge mannen gjorde en åtbörd af för twiflan.