sande ton, att nu, då han gjort jig förtjent af sin faders rättwisa wrede, war ej rätta tiden för sådana planer; han funde behöfwa tänka på helt andra saker. Hwad egentligen beträffade frieriet, få hade hon helt andra affigter med fin dotter och skulle aldrig ge henne at eu man, hwars grundsatser fördömdes af alla rättitaffens menniskor. Jean-Louis blef alldeles förstummad. Han ide blott trodde, att hans plan stulle winna såwäl enkans som hans fars bifall, utan hade äfwen alls ide kunnat förmoda, att enkan Ber dier beslutat något om hennes dotters handHittills hade det warit fru Elisabeth, fom lade taddlat mäster Mathurins uppförande enot sonen, om icke öppet, få alltid då Iean-Lunis kommit upp till henne. Hon fade mer än en gång sökt öfwertala sonen, att ide längre förs draga hans fars behandling. Och nu yttrade fru Verdier jå hårda ord. Jean-Louis begid den oförsigtigheten, att er inra henne om hennes fordna åsigter. Denna påminnelse om det förflutna, hwarpå hon ej gerna mille tänka och hwilken alltför mycket liknade ev förebråelse, stegrade ännn mera enkans owilja. Snart förstod Jean-Louis med fin wanliga finkänslighet, att han handlat dåraktigt, nen om det nu wore försent eller ej så wille han för denna hycklerska till fru icke förnedra fig, utan ändå godtgöra fin förfeelje. Han beswor henne slutligen att icke bringa honom till :förtwiflan. Hittills Hade Helenas mor endast wisat fig sträng och Hård, nu blef Hon oförslämd. Hon befallte Honom att lemna huset od Hotade Ho nom med hans far, om han wägade ännu en gång träda in om dörrtröskeln.