han endast älskade Helena derföre att hon war en flitig och läraktig skolflicka, hwars fattningagäfwa och stora företräden gjorde Honom säsom hennes lärare stor heder. Derföre fökte han ej heller dölja fin tänsla och först sedan han bliiwit of fadren bortförd oc måste skiljas från den unga flickan blef det Honom en smärtsam öfwertygelse att han älskade Helena. Liktidigt gjorde den unge martyren den forgliga erfa renheten, att hans ömma böjelse blifwit en okuflig passion. Till hans egen förnudran förmådde ide far drens orvättwifa hat och följderna deraf, förlus sten af den dyraste anförwandt, med hwilken han genom blodsbandet war förenad, att så sara hans hjerta som skiljsmessan från hans unga wåninna. Förgäfwes sökte han öfwertyga sig om att gubben war enda anledningen till hans bedröfwelje, ja, — man kunde gerna säga till hans förtwiflan; en inre hemlig röst sade ynglingen att Helena war företrädeswis den han saknadc. Han beslöt att till hwad pris som helst söka få träffa henne. Hela twå dagar wäntade han på henune i en liten gränd, der hon wanligen brukade gå till en handelsbod för att hemta fina små förnödenheter. Men han fit hwarken fe henne gå till eller ifrån boden. Dagligen ökades hans oro. Han frågade den gamla trotjenerskan efter henve oc erfor att Helena på några dagar ej fått tillåtelse af modren att gå ut, emedan mäster Mathurin hade uttryckligen befallt att hon, pigan, skulle uträtta alla ärenden. Olycklig i detta sitt första försök, beslöt Jeans Louis att begagna sig af en annan utwäg. Han afbidade den stunden då hans fader för sitt arbetes skull begaf sig utom hus och skyndade då