med ens tillkännagaf, att ban war protektionist. Han yttrade fig med mycken lätthet och hang uttal af orden war sådant, att hwilken swensk fom helst kunde strax förstå dem, oc dessutom fans det kärna i hans ord. Ett fanflivåd Ploug for fom ett torrt skinn kring sektionerna och hade mycket attsäga, men man blef iuft ej slug på honom hwarken når han taladc enskilt eller offentligt, Dessa utgjorde de talare fom å norsk sida hufwudsakligen uppträdde å de all: männa sammankomisterna, ty å sektionerna bryds ve jag mig ej om a:: wara närwarande; jag hade annat alt uträtta i Göteborg ån aLllt egna mig, uteslutande ät seftio: töförbandlingar. Ål danffa sidan mårktes i första rummet grosfereren och konsuln Hage, en bland Hör penhamns rikaste och mest ansedde mån, Det war en sstätlig, högwert grähårsman, mycket elegant, till och med litet sprättigt tfäard, med lilas-fårgad handske på wenstra handen, i den högra swängande en guldlorgueli. Hr Hage war en lycklig talare — liksom för öfrigt alla danskar — och han warbegafwad med ett briljant minne. Hr Hage skasl i Köpenhamn mots swara wår grösshandlare Schwan I alla håns srenden, utom ett. J andra rummet märktes redaftören af danska Dayblader! Hr Bille, en mind, rödblommig dansk, en werklig typ för hr Sörensen, begåfwad med utomordentlig talförz måga d. w. s. förmåga an hälla tal, och ute wecklande ett och en eld, som werkade elefe triserande på al la. När hr Bille war fom wärst i farten twärstannade han ett par fefunder, få att man trodde han fom af sig, men han for blott hastigt med tungan öfwer låpvparne, och få bar det af igen. Widare märktes redaktöten af Berrelande?, hr GCarl Ploug, den bekante skandinaven, med lillnamnet den ewigt unge fu denten. år Ploug har ett öppet, bottenarlig! ansigte och utieyder fig särdeles wål. Den unge studenten år un ej obetydligt gråhårig. Cfter bwad man fade mig år br Ploug gift med br Hages dotter. En annan framstående danft war groåfereren Melchior, jude till extrafiios nen, en af SPE mn ÖP inom Bors gerveptefentatiouen, d. w. s. brer ftadåfulmåls line. Hr Melchior war Uyleril swår an före stå, i jemföretfe med de andra danskarne, ges nom sis myck:t skorrande urttal. En serdeles pigg talare war br cand-polilices Friedricsen, en ung man om 24 år på fin höjd, fom uppe trädde med en lätthet och twärsäkethet i åfigs ter om nationalekonomi, att man skulle trot honom ba studerat denna wetenskap i 20 år adruminst. Giatsrådet Flor, en gammal gubbe, känd för sina s:udier i Oldnordiff oc fin ifwer att få studiet of detta språk infördt i alla slandinaviska högre lärdomsskolor, talade tydligt och) wackert. Jag förbigår flera andra såsom borgmästaren Larsen från Köpenhamn, etatsrådet Saber, dbef för danska telegrafwerket, och öfwergår till en person, fom cgentligen war blett en illustrarion af mötet, nemligen dansk swenske baronen, f. d. unifesminiken i Danz marf, hr v. Bliren Finecke. Det war en läng karl, med ett godr ehuru litet furiöst utscende, ywilken i alla sina rörelser och miner uppträdde ynetst förnämt. Såsom bekant war baron v. Blire en gift med en fröken Ankarkrona, från dwilfen han dock snart skiljde fig, ar hwilfen anledning känner jag ej, oc gifte fig sedan med prinsessan Augusta af Hessen, hwarigez nom han kom i nära slägiskap med danska fos nungahuset. — — ä ———— mL —