Wen will di tacka med ett eldfullt bjerta, Ö swenska foll! för Herrans stora nad, Sa fall wid sidan af din ljusa tastia De möra tofior, som ännn dig mota J chriszPetheten. — i en upplyft tid On tid, er frihetskärlef uti harnest Af lagens malt hos alla ädla glöder! Tänk på den nöd, fom kunnat träffa dig, Som oc är grannstat till en stormakt, Lit Sa Daniel fog, med tänder utaf jern, Som ut omfring fig och förkrossade Od) trampade hwad fom blef qwar. — O. tänt, Om du mr blödde, ffatonde i wanmagt Din ledja, lik det Jsracl som led Wid sabbatsanfall sasom lamm, när ulfwen Dem ostörd slukar, innan Maccabcer Än höjt fig mot en Ålexanders magt? Om du nu blödde, skakande din ledja J wanmagt, lik det folk, som en gang egde Med of en Wasason till lung, — ett solk, Som egt sin Mattathias, och som wäntar ———— —— — — — RR —