Hwarjehanda. — Inte annat. Under denna rudrik des rättar en danst tidning följande rysliga tilldragelse: J en restamation sitter en ung fommarjunz fare, fom invillar fig wara en stor man derför re att han agerar öfwer ittare oc wid alla til sällen hundsfotterar typare och uppe gerslor och alla andra, fom han tror fig råda öfwer. id ett annat bord sitter en ansedd godsegare. Red barst ton fallar kammarjuntaren på lyparen pc frågar honom: — Hwad finns här att få i dag? — Rfefbensstek. — Jnte annat? — Bekffstel. — Jnte annat? — Smörgåäsbord. — Jnte annat? — Nej! — våt mig då få ett glas swagdricka. Nu rörer godsegaren pa fig och frågar lypas ren helt högt: — Öwem är den der herrn? — Herr kammarjunkare von F7 . — Jnte annat. Naturligtwis blir kammarjunkaren alldeles urfinnig och utmanar godsegaren va pistoler. — Jnte annat? -swarar denne kallt. Tid och ställe aftalas. Man insinner jig föl jande morgon på Djurgården, tammarjuntaren med sin adjutant, godsegaren endast åtföljd af sin kusk. Tillfragad hwar han har fin fetundant swarar han att hsskan är den genombhederligaste karl man fon tänka fig. — Min herre, det är en uy förolämpning! — ryter tommotjuntaren — en af oss mäste blifwa på platsen. — Jnte annat, herr kammarjunkare; nå, då fon ni bli Här, ty nu för jag bem. Han sprang upp i wagnen och körde tilldaka utan widare prat.