bror och Syster. in social tidsbild al louise Mählbach. Usfvers sar N. Helsingborgsposten. liemkomsten. (Forts. fr. n:o 580 voch milt hjerta är icke så hårdt som jernel, Clas,? sade Rustica, i det hon röekte sin 6aåmjuke, frogne älskare handen. vOm jag hesve er hustru, så skulle jag hafva den tasta viljan ati alska er, så skulle jag lägga mio tll ert bröst och saga: lak och trösta mitt bjerta och iår det att äter vara lyckliat? Pet har långe gått vilse i sjerran, nu vander det hem igen, och klappar på er dörr och beder alt få slippa in. Vill ni emottaga (et Um jag vill? ropade Clas, strålande af alådje. Ni frågar mig derom, och vet dock, all jag Icke känner någon lycka utom er, och att en annan qviana lära skall herrska r i milt hus, om ni försmår mig. Rustica lox och vände de stora, svårmoåian ögonen mot himlen. Hon talade ej, men hennes lappar rörde sig sakia. Maåhända bad hon. Clas betraktade henne med blickar af andakltig kårlek, och hans hjerta had med henne. Andtligen sankte Rustica åter ögat ned till honom, och med ett nästan gäckande leende sade hon: ?Nå väl då, Clas, om ni vill