Helsingborgs-Posten – 19 maj 1863, sida 2

han sör grefwinnan de la Motte skall hafwa lidit berättigad att få låta trycka parlamentets utslag och offentliggöra detsamma. Denna dom emottogs med en wmif cuthuc siasm. Sedan konungen redan warit så oklok, att icke förhindra en process, hwarigenom ett före nämt namn kom i nära beröring med bedragare och tjufwar, begick han dertill det felet, att wid alla tillfällen uppenbara sin personliga fiendskap till kardinal de Rohan. Denna icke rättfärdigade fiendtskap gjorde, att man började hysa allmänt deltagande för stor-almoseniern, hwaraf han aldrig skulle hafwa gjort fig förtjent och hwilfet han aldrig funnat förwärfwa. Den offentliga meningen sag i parlamentets dom, fom gjorde konungens anklageljeakt utan kraft och wertan, det första steget till motstånd mot herrskaremattens oinskräntthet. Domrarue blefwo så firade, skrifwer herr de Beseval, och få öfwerhopade med Iofoch äres betygeljer, att de endast med största möda kunde tränga fig fram genom de församlade folthaparne, då de efter sijta sessionen aterkommo från parlamentet. Man hade lemnat fru de la Motte i okuns nighet om parlamentsbeslutet. Hagen förut, innan sessionen slöts och domen afkunnades, war grefwinnan så illamående, att man måste uppskjuta med straffet. I den fine nesstämning, hwaruti mängden befann sig, war det allt skåi för att uppskjuta exekutionen; detta dröjsmål war likwål icke fördelaktigt för hofwet. Bid parlamentets återigen började session måste slutligen domen förkunnas den anklagade. Innder processens lopp hade fru de fa Motte wid förhören wisat prof på ett mycket Häftigt lynne, få wäl i fina swar fom i sina åtbörder