Helsingborgs-Posten – 16 maj 1863, sida 2

äcc— ———— — oroliga. Fastän för sent, wille de förwissa sig om drottningen werlligen erhållit halsbandet. Sör denna orsaks skull samtalade han med några personer wid hofwet, och sötte, fastän förgäfwes, att erhalla en andiens hos Marie Antoinette; men de upptäckte snart nog, att de woro offer för ett förfärligt bedrägeri. J sin förtwiflan gjorde de ingen hemlighet af hwad herr de Rohan anförtrott dem. — Ryttet om det oerhördt djerfwa bedrägeriet cirkulerade snart öfverallt och nådde slutligen den kunglige hofmäftarens, baron Bretenil, öron. Herr de Breteuil war kardinalens personlige fiende, och han lät ide tillfället gå fig ur häns derna att skada denne, fom ingenting anade. Han hade, beträffande denna angelägenhet, ett hemligt samtal med drottningen, meddelade henne hwilfet rykte fom war i omlopp, och berättade äfven hwad man fade om ftor-almofieru, herr de Rohan och grefwiunan de la Motte. Slutligen bad han henne säga uppe viltigt, om hon hade någon del i halsdandshistorien, fom kunde skada hennes goda namn och rykte. J förlitande på fin oskuld, swarade drotte ningen, att hon icke behöfde frukta offentligheten och önskade att en undersökning företogs. Den 15 Ang., Marie himmelsfärdsdag, måste kardinalen, sasom ftor-almofenier, låsa mesfon i slottskapellet. Han war iklädd sin biffops liga skrud, då en tjenare inträdde till honom med den befallningen, att han skulle infinna fig i konungens enskilta rum. — Förut woro fos uungen, drottningen och herr de Bretenil der församlade. Då kardinalen inträdde fade lonungen med wredgad ton: