Helsingborgs-Posten – 12 maj 1863, sida 2

2— — — det mar ett faders och moderlöst barn, som lefde af allmoser. Alldenstund ingen gjorde anfpråk på henne, tog damen sin lilla skyddsling med fig. DHo2 —— sTCyuy —sä ————————————————7 zier undersökte hennes stamtråd och så blef denn lilla erkänd för att wara Jeanne de Vahis, hwars bror och syjter woro i fullkomlig bei ttning af deras faderliga wärdighet. Fru de Bouiain de Builiers lät uppsätte en skrift öfwer hela tilldrageljen och öfmerlennade den åt drottningen och herr de Maurepas gerom bertig de Brantas-Cerefte. J följd af deina skrifwelse bewiljades af kongl. nåd pensior åt barnen. Gossen blef anstäld wid marinen och dog fom löjtnant under namn of baron deS:t RNemu de Valois. 1780 gifte fig Jeanne de Valois med grefwe de la Motte wid kongl. lifgardet. Herr de ka Motte egde icke annat än sitt ärliga underhåll, hans hustrus hemgift bestod uti en mycket liten pension och deraf blef föliden att de äkta makarna, med sin förkärlek för lyx och nöjen framlefde ett mindre lyckligt lif. Med åstundan att lysa få mycket som möjligt, bec gagnade till fin fördel fru de la Motte fig få ofta fom möjligt af de wid hofwet manliga räntoma. Fru de la Motte, fäger abbE Georgel i ina momoirer, egde just ide någon få lysande fönhet, men hon war utrustad med alla ungdos mens behag. Hennes ansigte förrådde mydet snille, hennes hela wäsende uppenbarade den der medfödda höghet, hwilken segrar öfwerallt. AObe Georgel tiltffrifwer i fina berätteljer fru de la Motte en oemotståndlig wältalighet och art hennes samtida öfwerensstämde deruti att den unga damen war förtjusande. i Den tillgifwenhet kardinal de Rohan bewifade grefwinnan de la Motte war ide utan en