Helsingborgs-Posten – 7 maj 1863, sida 2

————————————76 —8808———5656jkcFcA—————11 —O —9a3n—— te YUJIVU DO0TTtUUTC ÖöorötA1L SJÄL (1 Å0t1.— —)?p wMQilnA— Ett bref ifrån Finland till Södermanlands läns Tidning, hwarur wi åin lemnat ett utdrag, meddelas här i fin hele het. Händelsen Har så fogat, att jag nödgats gös va en resa ända upp emot Tornåå, od) fan der: före för dig berätta, att med fwen: helft jag talat i Uleåborgs och Wasa län, har det mest hjertliga lofprisande af Swenskarnes wackra hjelpsändningar i spanumål oc penningar ljus dit mig till mötes. Hur annorlunda un mot förr! Jag minnes mina första ar här i lans det; jag war ung då och ansag allt hwad ej war Swenskt såsom bara skräp; men Finnarne förklarade den tiden Swenskarne såsom endast skraflare, och jag gick med harm i hjertat öfwer sådana yttranden. Mången gång har jag fez dan tänkt uppå, huru en sadan fyns och hörbar afwoghet kunde räda mot det fordna moderlans det, och kommit till den slutsöljd, att tiden för min hittomst — det är suart 23 år sedan — war den, då Finland med alla tonstilade medel stulle staffa fig en egen industri. Werktygen derför stickliga arbetare — söttes gemenligen i Swerige, utan att det osta lyckades erhalla andra än sädana, fom på en öfwerflyttning has de allt att winna, intet att förlora. Nu är förhållandet i detta fall ändradt: Finnarne firna att industrien, fådan de drömt den, maste blifwa en drifhusplanta utan fria in titutioner, och de se derföre nu allt hwad Swenskt heter med blidare ögon; hjelpsändningarne för hunz gersnödens stillande hafwa fatt lronan på mers tet: solket är öfwertygadt om att Swenstarne äro Finnarnes wånner, — en motsatt tanke har endast owännen tunnat, utså 7medan folket fof. Man läser i norra Esterbotten temligen oges neradt Swenska tidningar, inkomma öfwer Hoz paranda. För Österbottningens lifliga lynne är det ett behof att följa med werldshändelfers na, och de mest fiffiga fött begagnas för att tillfredsställa detta behof. Det är gifwet, att det upprörda tillständet i Ryssland och revolutionen i Polen, äfven Här, wänner emellan, omtalas, fliffon den af Ewens ska tioningarne bedrifna agitationen för att nöd ga sin regering till kraftfulla mätt och steg. Man bar swart att förstå denna krigiska ifwer hos Swenska tidningsprersen, ty man har här i Finland ännu i minne sednaste triget 1854 och 1855, och landet har ej repat sig derefter; med ett ord man wet här hwad krig will säga. Skulle dock händelserna nu så foga sig, att wejt malterna besluta krig mot diyssland, will jag innerligt önska, att Ewenska regeringen icke måts te fåfom lön för sitt deltagande önffa sig Jin land åter såsom en Swensk provins; ty det blefwe wisst aldrig wäl Finnarne — det will säga den tänkande delen af Nationen, och den är ej stor, när det gäller politik — kunna wäl tänka på en skiljsmäsja från Ryssland; men wilforet derför är då alltid ett fritt Finland, ett af Europas öfriga stater erkändt neutralt land. Jag tror också att Swerige skulle af Finland på få fått hafwa bästa nyttan. Lans det finge då, ostördt of Ryfit eller Swenstt ins flytande, utweckla sig i egendomliga former, samt antaga frihandelseller slyddstullsystemet, hwilket dess styrelse funno lämpligaft, — och Swerige såsom grannstat borde alltid winna derz på. Ett krig som hade Finlands införlifwande med Swerige till följd, will jag derföre icke fä ga wore omöjligt; ty allmogen i kustorterna äro nog under inslytande of dragningskraften till Swerige; men jag fiuner det ide önskwärdt. Blefwe Franska Kejfaren åter plötsligt fredligt stämd, skulle Swerige få uppbära hela tyngden af den ryska wreden, utan att meta fig hafwa börjat kriget med andra än egennyttiga beräk: ningar på landutwidgning. Det arma Finland skulle i hwilket fall som helst lida; men med herreklassen på fin sida skulle folket weta att sörskaffa fig drägliga kapitulatiouswilkor! Et ledes, om krig stall blifwa, måtte programmet warda ett fritt Finland och alla Finnar skola willigt, att er säga med förtjusning, gifwa blod Åh AAA An Il mata RANA