Helsingborgs-Posten – 2 maj 1863, sida 3

wexeln, bemältigad fig densamma oc sedan bade Herr Hatiere ide warit i stånd att få den förnyad. Alldenstund den ifrågawarande frun kände wäl till Desrues änep, frågade han portwatkten, om Desrues ite war hemma. Portwaktaren swarade, att han war hemma och hon steg slyndsamt uppför trapporna, bultade ihärdigt på dörrn, hwilten ändtligen uppläts. Desrues stack ut hufwudet och säg temligen förwirrad ut. Han försökte le, men hans ansigte mar bletz gult, såg hemskare ut än annars och handen fom han stödde mot dörrposten skakade. Fru Hatiere märtte det oc) då Hou ide kunde förutsatta att Hennes närwaro skulle åstadkomma en sådan rörelse, fade han till gäldenären: — Man skulle nästan funna tro, att ni har begått någon elaf handling. Desrues förblef stum och förde frun in i rummet. Under det han ftängde dörren, ins trädde fru Hatiere i salen. Alla möblerna i detta rum woro i den största oordning; i ena hörnet såg man twå stora reekofferter stå alldeles öppna och ett stycke fyrkantig matta till häliten hopsydd med grof tråd. En timma efter, sedan fru Hatibre gått, be gaf Desrues fig bort och återwände ftrar derpå med en bärare, fom han förde in i kölet, der en stor od) tung keffert stod. Han hjelpte bäs raren npp med densamma på axlarna och gick bort med honom, sorgfälligt undwikande att blifwa odserverad af portwakten. (Forts.)