gossen en egen kammare och besölte alla aftnar sin mor. Såsom jag redan nämnt, mar fru de la Motte till fin natur mycket liknöjd af fig, och fann hwarje fjälsoch kropysarbete högft widrigt, och få stodo sakerna den 25 Januari ännu på samma punkt fom den dagen då hon anlände. Mycket omhuldad af makarna Desrues, tycktes hon Helt och hället hafwa glömt ändamälet med sin resa. Den 25 Jan, på aftonen, insjuknade hon, sedan Hon strax förut efter wanligheten haft ett besök af fin fon. Desrues uppmuntrade henne och afrådde henne att tillkalla någou läkare, på stående att han sjelf tillräcligt förjtod fig på medicin, för att funna wårda henne. Den 30 Jan. hade fru dela Motte ett andra, ännu häftigare anfall än det första. Desrues tycktes nu, mera än någonsin förut, wisa fig anges lägen om att bota henne; hon lemnade allting ifrån fig, inneslöt fig i tötet och blef öfwer en timma stående wid eldstaden. Följande morgonen mötte Desrues, fom tydtes ej hafwa sofwit hela natten, Jeanne Barque, fin piga, i det ögonblick då Han med en kopp hafresoppa stulle inträda i fru de la Mottes kammare. Jeanne Barque frågade huru det stod till med den sjuka; han swarade, att hon efter allt ntseende war bättre, att hans medicin hade haft en underbar werkan och att fru de la Motte för tillfället endast beböfde hwila. På samma gång gaf han pigan det uppdraget, att bära till barnen nya winterkläder. Sedan fru de la Mottes ankomst till huset hade fru Desrues fon och dotter blifwit fticfade till Jeanne Barques föräldrar. . Detta war ett af flickan länge efterlängtadt