Helsingborgs-Posten – 2 maj 1863, sida 2

förda bakom ljuset och trodde att han war en man fom wissle att betala, men äfwen att erhålla wärdet för fina penningar. Emellertid förflöt tiden oh den till fru de la Motte utfärdade reversen utföll til betalning; men skuldsedeln blef ide betald. Men Desrues bemöt emellertid förekomma misstroendet; han Des gaf fig till Buisfon-Suef, uppstöt inlösandet af fin ifuldjedel fördenffull att han ännu ide fått lyfta sitt arf, och beklagade på samma gång fina wänner och tillbjöd dem, att ifall de funno wäntetiden för lång, låta Hela affären gå tills baka, betalade några af de mejt närgångna fordringsegarne. Under atstilliga resor fill flots tet intog han till sin fördel ide allenast Herr slapet de la Motte, hwilket endast betraktade fig såsom hans förwaltare, utan äfwen det ärewördiga presterskapet i trakten, fom han ansåg sig kunna hafwa en indirekt nytta af wid de mörka planers werkställande, hwilka nu hwälfde sig i hans hjerna. Men huru stort herr och fru de la Mottes tålamod än war, få började de likwäl i De cember 1776 att blifwa missbelåtna med saken; deras penningebehof blefwo mera påträngande och deras twetydiga ställning alltmera odräglig. Daktadt den sorglöshet som utmärkte fru de la Motte, beslöt hon att resa till Paris, i det fasta beslut att förmå töparen att ändtligen göra ett slut på affären och twinga honom att erkän na sin underskrift och betala. Hon hade wåndt sig till herr Joly, deras advokat, med anhållan att han skulle skaffa henne en wåning i Paris. Denne hade också hyrt å gatan de Paon, nära sin egen bostad, några rum, hwilka kunde anstå en dame af stånd och han förberedde sig till sin afresa. Men herr de la Motte, som, oaktadt Desrues war en få trög