Korrespondens. vund den 29 April. vänge har man talat om att tillställa en fest för Polackarne. En stor del af dem hafwa nu lemnat Malmö och om man dröjt något längre, bade wäl ingen enda polack funnits qwar. Ju av det emellertid gjordt och man fan ide säga annat än att festen werkligen war lyjande och storartad och den glöm nes icke få jnart af dem, som derwid woro närwarande. . J gär afton tl. half 5 anlände de inbjudna polactane från Malmö och emottogos mid jerns wågsstationen af studenttåren med fanor i pet sen. En ofantlig massa menniskor nypfyllde alla gatorna i närheten och helsade gåsterna wäl komna med lifliga hurrarop. Polackarner def, öfwerste Lapinski, beswarade den helening, som framfördes af studentkärens ordförande. Der efter tågade processionen till Lundagåärd och ders ifrån till domkyrkan, der Polska frihetshymnen uppstämdes. Många både af polackarne och de andra närwarande blefwo djupt rörda af denna, en Bel nations rörande bön om frilet. Mänact öga fuktades af tårar och, ätminstone i detta ögenblick, fanns nog ingen enda af den folkmasfa, jom nppfyllde domlyrkan, fom ide ur djur pet of sin själ instämde i den förtrudta nationens stöna och gripande Hymn. Det gjorde ett eget intryck att fe dessa polska fipktingar och böra denna storartade nationalmelodi i en swensk lyrka. Flera of dem woro dekorerade. Skilda från sitt fädernesland, hade de annorstädes sökt äran och deltagit i slagen wid Solferino od Magenta samt bewistat fälttåget på Krim. Då det ädla, olyckliga Polen behöfde fina föner i fin tamp mot förtryckaren, styndade de hem för att deltaga i den heliga striden — men hafwa icke kommit längre än till eu swensk hamn och fe sma förhoppningar gädade. . Gästerna fördes sedan omkring för att bese stadens märkwärdigheter. Klockan 6 började jjelfwa festen i Akademiska Föreningens folens nitetssal. Denna fal mar prydd med fanor och hwita polska örnar. I synnerhet de senare gjorde en briljant effekt. Biskop Thomander föreslog på franska först en stäl för fonungen och derefter en jör Polen. Magister Duner söreslog en stäl för öfwerste Lapinfli och hans föl eflagare. Den gamla melodien Nod ist Bolen nicht verloren ljöd genom salen och steg rade enthusiasmen ända till ytterlighet. Blomnor och buketter nedkastades från det med das ner öfwersyllda galleriet. Sånger och tal oms vexlade hela aftonen. Studeranden MWidertröm höll ett tal för Polen på latin. De flesta hafwa läst Stilles bestrifning om itt och twenne andra unga låtarcs deltagande Polsfa jrihetskriget år 1831. Stille är död ch hans kamrater bette Berg och Stentula, Den förre är läkare i Malmö, den senare i H Is ingborg. Båda woro inbjudna till festen för om heder sgäster. En skal förcjlogs för dessa damla veteraner, lwilka i sin ungdoms och ftyrs as dagar offrat sin skärf på Polens altare. Begge uppträdde vå tribunen och: tackade under lla de närwarandes jubelrop. Dottor Stenula talade på tyssa. Ålockan 11 på aftonen afreste polacke rne med rtra äg till Melmö och stola mähända en gång framtiden crinra fig te swenska stundenternas st. De tacandet för Polen är allmänt i wårt ind och hur skulle det tunna wara annorluns a? Uv det ide slönt att fe ett folt strida för iitce, fom det anser helig? Det strider mot hvermalten, tet faller måhända oc offrar sina dlafte fraster; tusende förblöda på slagfälten, vilta i sitt sista ögonblick ide hafwasen tanle 1 jig sjelswa, utan vå sitt fosterland och hwars Ita suck är 7Polen! Det solt, fom ice jtyr igra uppoffringar, fom fämpar för hwarje tsbredd af sitt land — hwem skulle ide benna detta foll och med deltagande följa dess strid? Nebutadneazar. — — LandsdortenYitad d. 27 april. Wid skarpskuttefåvens —