Hwarjehanda. — För sängesedan int äffade i Carlskrona ett komiskt bröllop. Brudgummen, fom ftaniz made, förklarade under wigseln, på prestens fråga, om han wille hafwa den föreftälda perjonen till fin äkta hustru, helt oförmodadt med ett. n. nej! att han ångrat fig. Bröllopet olef alltså ide fullbordadt den gången, men oruden smekte få länge fin motsträfwige bruddum, att han lät beweka fig att ännu en gång vjuda till bröllop, då hon, bruden, skulle jwara rej, få att de tunde dividera skammen med 2 oh taga hälften hwar. Naturligtwis skulle ovudgurimen nu swara ja. Han gjorde få; nen — o fasa! — bruden ucg och froarade äfven ja! Då ropade brudgummen i förtwiflan: n—n—nej — det war m—m —mot öfwer nsfommelfen! Men bröllopet fullbordades dock med prestens förmaning och wälsignelse. — Japanesiskt helsningssätt. De japanesiska embetsmännen helsa på ett sätt, om förefaller en europd högst märkwärdigt och öjliot. De stanna, då de möta hwarandra och nga sig få djupt att hufwndet nästan når mars en; på delta sätt stå de med hufwudet emot warandra, lifsom twå stridstuppar, fom göra ig redo till batalj. Efter en lång Haus uppe yfter den ene of dem försigtigt hafwudet för tt fe om den andre intagit en fodrätftällning. om detta ide är händelsen, sticker han ögon lickligen äter nod hufwudet, få att en ganska äng tid åtgår för att behörigen fullgöra denna eremoni. — —— z-— — — — — Handel och Sjöfart.