Helsingborgs-Posten – 25 april 1863, sida 3

alfa tjufskyttar i ett oupphörligt blodigt krig, alldenstund han fåfom en wärdig S:t Huberts lärjunge hatade dem som pesten. En dag fann man honom, med bröstet ges nomskjmet af ett hagelskott, död i sin farfars ländstol framför eldstaden. Brottet war uppenbart; fönstret stod öppet och den gamle herrns gewär funnos laddade på sin wanliga plats. Emellertid blefwo alla försök till upptädans det af gerningsmannen fåfänga. Men Despleignes Duplessis mar en alltför liten intressant person, för att hans död ffulle wäcka någon widore nopmärtsambet än att man företog jig att dela arfwet efter honom. Underofficerens dotter hörde också till de arfwande, af följande anledning: Decpleignes hade icke alltid warit herre till det gamla feodalslottet i Auxerre, icke alltid hofkavaljer, herr de Candeville, Herchies och andra orter; han hette förut Berand och hans fader hade egt en liten bod i Beauvais, der handeln hade gått så wäl, att han för de ; des nom handeln förmärfwade penningarne hade köpt sig den förstnämnda egendomen. Genom besittningen af Candeville Hade den unge Beraud blifwit förwandlad till Despteisnes Duplessis. Den aflidnes genealogiska ftameträd blef bekant af kyrkoböckerna; det utgrenade jig till helt och hället borgerliga familjer och Therese Richardin, enkan Nicolais, i andra ät: tenskapet med stoflikaren, fru Caron, madame Desvucs moder mar köttslig kusin till Des: pleignes Duplessis. Härpå grundades Marie Louife Nicolais oc hennes makes, Antoine Francois Desrues, arfö anspråk. Giftermålskontrattet war i fullständig giltig