— — —ö— bland de så kallade helige. Endast för sina affärers skull lemnade han sitt hem, och genom sin wärdinna lät han för sin räkning hyra sig en stol i kyrkan S:t Etienne du monde, fwils fet kostade Honom halfwa han s lön. Detta oklanderliga förhållande hade ide und gått de personers uppmärksamhet, hwilka bes bodde denna stadsdel, och alla fade redan: — Den lille Desrues, eller oftare gumor Desrues, såsom man kallade honom der i tratten, kommer att gå långt. Man blef derföre icke synnerligen förwånad, då man i Januari 1770 fick höra att Desrues hade öfwertagit enkans warulager. Men ingen wisste hwarifrån han tagit pen: ningarne till uppgörandet af denna affär. Hwad gjorde Desrues sedan han sålunda etablerat fig? Hans biografer påstå, att stöld och anställandet af eldswädor hade förhulpit honom till hans lycka. Emellertid hafwa icke de sedermera pinliga undersöknin garna härom fins nada om denna beskyllning warit fanns ärdig. Hwad som isynnerhet dref Desrues, utan att sty några medel, framåt, war ide blott begäret efter penningar utan hufwudsakligen hans önskan att winna anseende. Jag anser troligt, att han war en mycket hederlig kryddkrämare, att han under twå års tid kunde gå och gälla såsom ett mönster för en ärlig menniska, utan att han derföre förs ändrade fin werkliga karaktär. 1772 gjorde en nyhet för dagen stor uppe ståndelse i hela qwarteret S:t Bictor. Desrues gifte fig med en ung, rit flicka, af god familj, hwilket skulle göra honom till en stor herre oh förskaffa Honom tillträde till hofwet.