Helsingborgs-Posten – 25 april 1863, sida 2

med ängslan och oro, nära nog lilnande fams wetsqwal. Emellertid besegrar den stora brottslighet, hwilken wi ibland hafwa att bestraffa, den fänslolöshet, hwilken lagen ålägger sina tjenare, och detta till och med i den stunden, då man be faller oss att återsända till mörkrets rike ett sådant menslligt widunder, hwilket helwetet ibland tyckes hafwa utsläppt till menniskors fasa. Då kunde wäl icke heller wi, som hafwa i mår hand wapnet, hwillet i sådana fall wertz ligen är ett Guds swärd, känna någon djupare rörelse. Antoine Francois war en af dessa afffys wärda widunder; hans brott ingåfwo på samma gång en hemlig fruktan fom en oafwislig me derwilja; Antoine Francois Michel Desrues war född den 20 Jan. 1744, i Chartres; hans fader, Michel Desrues, war spanmålshandlare, om man får sätta tro till Michel Desrues giftermalskontrakt. Af åtskilligt fom förekom mit mid lagliga undersölningar med honom tyckes han hafwa warit wärdshuswärd. Det är emellertid troligt, att han på samma gång i hemlighet skötte båda befattningarne. Michel Desrues dog 1748 och efterlemnade syra barn, af hwilka Antoine Francois, hwilken här är fråga om, war den äldste. Då hans brott hade gjort namnet Desrues wida bekant war en af hans systrar ordeassyster i klostret des Dames de la Visilation, en annan syster novice i samma kloster och hans broder wärdshuswärd. Såfom ett faderoch moderlöst barn, ty hans moder följde inom fort fadren i graf wen, blef Francois Desrues uppfostrad hos fin onfel. Beträffande Desrues, såwäl som Cartouche, har historien icke brist på anteckningar öfwer