Helsingborgs-Posten – 25 april 1863, sida 2

förbrytelser begångna af dem alltifrån den fä daste barndomen. Så snart han unde någarlunda förfoga öfwer fig sjelf, blef han fprings pojke hos en kryddkramhandlare. Sedermera fom han, efter slutad lärotid hos en köpman i staden Chatres, till Paris, hwareft han erhöll första bokhållareplatsen hos en fryddframhande lare wid gatan Comtesse dArtois; sedermera öfwerflyttade han till fin första principals fmäs gerska, hwilken Hade kryddkramhandel wid gatan Victor, och fick öfwerinseende öfwer affärerna. Här uppenbarade fig snart Desrnes wmwerks liga karaktär. Denne eländige warelse, hwilken knappt förtjenade benämnas man, förtärdes nära nog af ärelystnad. Han indillade sig stå wida högre än folt i allmänhet, och drömde om lycka och ära, och från den låga ståndpunkt, hwarpå han befann fig, mwifte han när rätta stunden mar kommen, då han lättast skulle kunna arbeta på sin uppkomst i werlden. Desrues war knapt en månad hos enkan, då denna, narraktigt nog, förälskade sig i honom. Detta hade han ide allenast sitt fmilska, ins ställsamma wäsen att tacka för, utan äfwer fitt regelbundna, skenheliga lefnadssätt och isynnerhet det, att han genom sin owanliga höflighet och wana drog en mängd funder till den lilla 6os den wid gatan S:t Victor. Redan i daggrys ningen steg han upp och erpedierade funder. Prisad mare hans förmåga att ställa fig in hos folk, hade den märkwärdige komedianten förstått utfundera hwars och ens swaga sida ibland dem han hade att göra med och ställde sitt tal efter den persons smak, som han hade framför sig. Wänlig och höflig emot alla, skämtsam emot dem fom hade fådan benägenhet, tillwann han fig blam borgerligt folk en wiss wärdighet; han hyckade en kyrklig fromhet