tämning fom äro cgnade att störa werldens red. Kabinetterna i Paris och London yrka tt tjenliga åtgärder må widtagas, för att för ultid undanrödja ett frö, få vitt på allmän vo. Noten från kabinettet i Wien innehåller gentligen ingenting annat än ett allmänt, men kestämdt och ihärdigt wädjande till Alexander II:s ådelmod. Österrikiska regeringen hänsfjnter ill czarens initiativ att förbättra konungaritlet polens och de andra polska provinsernas Mällung. Äfwen påfwen hor höjt sin röft till Polens örswar och när denna röst höjes i religionens namn är den ännn mäktig ach sinner ert sturlt jenljud i Frankrife, i Spanien, i Portugal, i jelfwa Jtalien, i alla katolska länder. Det är i twenne skrifwelser, fom påäfwen ändts igen högt och öppet ställt sig på deras sida, som yrka Polens rätt. Den ena skrifwelsen är tälld till kejsaren of Frantrife, den andra till lejsaren of Åyssland. I båda beder, bönfaller och yrkar han att de begge katolska monarterna fola med sitt mäktiga bestydd wärna de olyckiga katolilerna i Polen — detta Polen som judar nuder den moskovitisla ortodoxiens för: tyck. Han erinrar att i i följd of Polens del ning elfwa millioner katoliker hafwa genom alla lags tortur blifwit twingade att förneta fin tro och afwika från densamma. J ordalag af djup fmärta erinrar han, ort bland de elfwa millioner som blifwit omwända medelst swärd ller kunt finns ett mycket stort antal, hwilka i lithet me) Bolgarerna, önska aterwånda till den vomerffetatoljfa tron, men hindras derifrån af det ryska twånget. Päfwen slutar med en warm maning till de katolska matterna, hwilka det till: hör att framför allt intervenera till förmån för holen, för att framkalla ett slut på det förfärliga och alltför långwariga förtryck, för hwilket deras sargade och utmattade medbröder i tron äro nära att duka under. ——— —