Helsingborgs-Posten – 25 april 1863, sida 1

C Ed Den 25 april. Under de hwarandra korsande uppgifter om hwad den ena eller andra siaten gjort med afs leende på Polen, tro wi oss göra wåra läsare en tjenst genom att i sammanhang meddela, hwad som hittills är bekant och werfligen har skett, hwarföre mi nr Stockholmstidningarne hemta följande uppsats: De tre makterna: England, Frankrike och fters vife, hafwa mid flera tillfällen erinrat ryfta res geringen om de förbindelser, den år 1815 iklädt sig i afseende å Polen. Furst Gortschakoff bar till swar härpå påmint om de många och mig tiga ändringar fom westmalterna gjort i 1815 års traktater, få fort deras särslilda intressen fordrat det. Särskildt har den ryske diplomaten återfört i franska regeringens minne huru bon med sitt land införlifwat Sawojen och Nizza, utan samtycke af de öfriga makter, hwilka undertecknat Wienerslutakten, ja till och med i trots af protester från Englands och Schweitz; inför kabinettet i Wien har utrikesminiftern uttryckt sin stora förundran öfwer att det will diplomas tistt samwerka med Frankrike och England, oaktabt det sjelf deltagit i Polens delning och, när det år 1846 med fig införlifwade Krakan, i jams drägt med Nyssland och Preussen, förkastade hwarje inblandning af westmakterna i Polens affärer. Ryska kabinettet har derjemte förllarat att det ide ämnar afwita från den åsigt, fom år 1846 antogs af Ryssland, Preussen och Dfters vife, nemligen att ordnandet af Polens öde ensamt tillkommer dessa trenue undertecknare af traftaten den 3 Maj 1814, emedan enligt folks rätten det ide åligger de direkt kontraherande makterna att inhemta de garanterande matter nas samtvcke tillimodifitationer i den garanteras de traktaten. För att betaga Ryssland möjligheten att anwända dylika wapen mot de trenne weftmatkternas samwerkan, har österrikiska kabinettet önskat att den slulle handla i den religiösa principens namn — samma princip, i kroft of hwilken Ryssland före 1853—56 års krig ständigt blandade fig i Turkiets inre angelägenheter. KJatolicismens ställning i Polen är ännn owisfare och bedröfligare än den arekiffa kultens mar i Turtiet före 1854. 3 det fördrag, fom den 18 September 1773 afslöts mellan Ryssland och polska republilen, finnes en, artitel, den 5:te, som tillförsäkrar alla de katoiska trosbekännarne (både de romerfft-tatolfta oc) de unerade) i de till czarens rife afträdda provinserna fri utöfning af deras religion jemte befittningen af alla de fyrfor och andliga gods fom de innehade, då de blefwo Rysslands wälde underlagda. Och i denna artikel lofwar ytterligare Haus rysta majestät, att hwarken han eller hans efterkommande någonsin skola begagna sina suveräna vättigheter till mehn för de romerfft-fatolffa religionens status quo i ofwan omförmälda länder. Mot denna artikel har ryska regeringen fonseqvent och grymt oupphörligen brutit. Då Ofterrite föreslog att på denna bas grunda påtryckning å Ryssland war det öfwertygadt att alla Europas makter skulle göra gemensam sak med England, Frankrike och Öfterrike. Men lord Russel wågade icke för engelsmänneus pu ritanism att biträda anwändandet af den fatolska religionens princip, utan yrkade att de tre makterna endast skulle hålla fig till den politi ffa sidan af saken. De trenue makterna öfwerenskommo också om en samwerkan på denna grundwal och de aflåto för något mer än en wecka sedan hwardera en not till ryjka kabinettet. Dessa noter äro icke lika lydande, men makterna skola gifwa Nyssland tillfänna att de utgå från samma synpunkt och äsyfta samma ändamål, genom att låta noterna beledsagas af mundtliga förklaringar af deras sändebud i Petersburg. Andan i dessa noter är att öfwertyga Nyfs land, att interventionen härleder fig från en upphöjd och omfattande anledning, nemligen den curopeiska ordningens intressen och werldens fred. Den mest bindande argumentation och den mest wältaliga skicklighet äro nedlagda i den för öfrigt ide synnerligt swåra bewisningen, att sedan 70 är den polska frågan dyker ånyo upp med allt kortare mellantider och att hwarje gång den ånyo bryter fram, det allmänna rättsmedwetandet erfar en lång skakning och förhållandet mellan stormakterna en rubbning, en för