ö Ruslöca. (Forls. sr. n:o 45.) I dag, som sagdt är, firade Edvard sin ljugoandra sodelsedag. Han var på sin kammare och, liggande på sammelsdivanen, sysselsatt med at göra utkast till en dikt, hvilken han jemte en dyrbar rosenbukelt ärmnade tillslalla grefvinnan Rosamira, då dorren hastigt oppnades och hans adoptive lader intradde. Edvard stod upp och skyndade till mötes med en leende morgonhelsning. Ijerr Ehrenreich slot eonom innerligt i sina armar. ÅGud vare lof, min son, prosningens och undervisningens tid är forbi, dina larare aro afskedade, och du ar nu icke mera en larjunge, utan en herre. Pertill gratulerar jag dig på din födelsedag! Men du har också sorljent dig elt premium för din flit. Der ar det! Och han räckte Edvard med ett stolt leende den officiella skrifvelse, som inneholl myndighetstorklaringen. Godl, sade Edvard leende, jag år nu myndig. Men hvartill gagnar mig det 2 Hartill! ropade bankiren, i del han räckte honom ett annat papper. Edvard såg derpa, och en glodande rodnad slag ofver hans ausigte. in kompanjon, min fader! Du utnämpver mig till din kompanjon??? Ja, min son! Målet är nu uppnådt! Firman khrenreich är fer framtiden betryggad. Från i dag shrifva vi vår firma: Essrenreich och Son.? Ack, hur skont och krafligt det klingar! Hvilken stor, rik, arofull framtid ligger ej i denaa firma! ?Naå, jag har kämpat en kärd kamp med mitt öde, men jag har bevisat, att rikedomen dock är makligare ån odet sjelst. Ölet tog ifrån mig min son och ville dermed doda min firma, och min rikedom gaf mig min son åater, och firman Ehrenreich och Son skall beslä, odet till trots. Huru stolt och strålande såg ej den rike bankiren ut, då han så talade, huru sornojd och viss om seger log icke Edvard, hvilka trinmferande blickar fästade han icke på detta papper, som nyss tilllörsakrade honom en formogenhet af en half million, — men visserligen tillforsakrade honom den endast på papperet. I morgoa, fortfor bankiren, skall du komma ned på kontoret, der jag beredl dig en plats bredvid mig. Jag skall foreställa dig for vår personal såsom min kompanjon, jag skall förelagga dig bockerna, aktivan och bassivan. Du skall deraf finna, att vår formögenhet belöper sig till öfver en million, och att, om den spekulation lyckas, som jag nyss gripil mig an med, så kunna vi inom några veckor lägga till den första en den andra millionen. Åf allt, hvad jag eger, lillhör dig hålften, så länge jag lefver; dor jag, så är du min nniversalarfvinge. Mitt testamente år upprättadt, hvari jag utnämnt dig till arfvinge af min förmögeuhet och mina skulder. De sednare skola ej bli stora, den förra desto större hoppas jag. Då vi lefva i fullkomlig gemensamhet af egendom, liksom ett ömt akta par, var det ej nodigt att utfästa åt dig en särskild förmögenhet eller bestämma åt dig någon viss ärlig inkomst. Hvad milt år, är ditt, och du kan laga ur vår kassa, så mycket du behöfver. Också vill jag ännu icke qvälja dig med några afsärsgöromål. Njut till en borjan ditt lif och gör vårt hus till en samlingsplats för ungdom, elegans, skönhet ech behag! Ah, det är en stor uppgift, du der uppställer åt mig, min sar, v ropade Edvard skrattande. ÅMed ungdomen och elegansen går det nog, men en annan sak är det med skönheten och behaget. Ty med dessa epiteter menar du naturligtvis qvinnorva, och så mycket också din rikedom må hafva en magueisk krafl, så våga de dock icke följa densamma. Det är möjligt, att några af dem tunna besluta sig till att i hemlighet komna till ett rendez-vous, men offentligt? Det örbjuder anständigheten, ty olyckligtvis hafva i ingen dame dhonnenr, ingen fru mor i duset. Det måste väl då gå derhän, att du ned dina millioner äfven köper dig en moer åt din son?? PNej då. Jag vill icke ha en moder, utan n dotter. Jag vill ha en lysande, skön, ornäm dotter, och jag tänkte, att firman hrenreich och Son väl skulle våga söka jo an aaffor innm 424 42. 2 L— HAHn— Ma —