Helsingborgs-Posten – 21 april 1863, sida 2

A Då Matthe Dudut med fin sonson hed förbi de begge männen, rufte dessa synbart till sammans; men Martbe Dnudut, som i början blef försträckt mid deras anblick, fattade fig har stigt och kastade på dem en föraltlig blick. — Min son, sade hon till sin sonson, de der äro däligt folk, hwilka du, änskönt de äro beslägtade med of, lyckligtwis ännu icke känner. De hafwa kommit hit, för att beröfwa dig din fars arfwemedel, men de hafwa blifwit slätt emottagna. Skulle du återse dem en dag, då jag ide mera är till, få erinra dem åtminstone om, hwad ondt de wille göra dig. J sjelfwa werket woro dessa båda män, fader och son, skarprättare i en provinsstad, och iföljd af skarprättarefamihjernas förwandtskap sins emellan, äfwen förbundna med of genom Olodsband, och, underrättade om min stamfars fjutdom, hade anländt till Paris, för att om möjs ligt erhålla hans syssla. För att kunna gå rätt sälert och med framgång srela fina intriger, hade de trott fig ide tunna göra något bättre, än atterbjuda Herr generalprekuratorn en summa af tjugosyratusen livres, om han wisle tilldela dem den lediga befattningen. Man har sett med hwilket förakt gencralprokuratorn tilldafawisade deras försök till bestickning. Med nedz fänft Qufwud gingo de ut, ännu alltid lyckliga, att hafwa fommit derifrån för så godt köp. Man skall wäl tillåta mig att förtiga nam nen på dessa få illa mottagna medsökande af attning för de slägtjkapsband, jom förenade oss, och af skonsamhet för dens efterkommande, hwilka ännu bära deras mint. För öfrigt . kunde jag berätta ännu en dylik historia om samma personer. Sedan nan kommit på den tanfen att jag wäl swärligen skulle mycket efter sträfwa en syssla mor hwars sorgliga förbin I i