Helsingborgs-Posten – 21 april 1863, sida 2

wi under den store Gnstaf Adolph gingo öfwer till Europas fafttand för att rädda protefians tismens fak; men häruti fan man ej annn spåra hwad som följer. Hwad som är wisst är, att den strid, hwaruti man nn will söka att ine droga oss. ingalunda lan framställas såsom förs orsafad af en billig ömhet om wara säders och wår egen tro. Att Swerige numera på Europas fastland icke siulle hafwa något interesse att ben afa, ins gen yligt att uppfylla, hafwa wi aldrig sett af nagon påftås: det är en of dessa orimliga theorier, hwilka men sjslfmant diltar, sör att få den lätta mödan att wederlägga hwad fom ej behöfwer wederläggas. Alt Sweriges frihet skulle wara i sådan ina, att ett krig fordras för att betirgga den, är al wen ett of deasa löst framlastade pastaenden, jom tarfwa bewis ir nan de kunna antagas, oc) tessa bewis fölas förgäfwes i de tomma bellas mafioner fom följa. Ått Swerige ssulle föla siudd i Nysslunds nad, är afwen ett gralis dictum, förnärmande för hwar je su enstt hjerta, och blottadt äfwen på det ringaste slen af fannoc lilhet. Man fan sinifwa swenssa, utan att derföre wara swensk, och man kan, under föregifwande att wilja stydda Sweriges interessen, göra sig till malsmaa för helt andra intercesen än dem man offentligen framhaller. När författaren i Dagl. Allehanda säger, att tet wore utt tilltro swenstarne för mycten feghet om te genom en låtiad wänskap slulle föra russa regeringen bakam ljuset, må det was ra tillatet fråga bouonm, huru pass stor grad af seghet ban tillmäter fig rätt att tilltro hucns sia nc? Wid ett sadant tillwitande äro wi icke wana, ocy hwarje red lig fwenst tilloalalastar d.t med sörckti. Försattaren Hatar Nyussland, förmodligen der före att han fruttar det. Swenssen fruttar ide; men han läter ej deller, genem upprifwandet af gamlsa, djupt tända far, sökeda fig till ovåätels lade ansall. Uppgisterne om Å.vålands ytterliga swaghet od) Sweriges oerhörda styrta ma galia öwad de funna, Den med få micken Hit predifade lär ran om Sweriges wanmott hafwa wi aldrig hört preditas. Men längt ifrån att under fate ta wårt lands krafter, böra wi lika sorgsäl int walta of för att dem öfwerffatta: det ena mos re oförstandigt, det andra oförwarligt. Wi ce ga krafter nog att upprätthålla wårt sjelsbeständ och afsla sienåtliga anfall, om de emot oss skalle riltas: wi böra arbeta ba att upprätthalla och utwedla dem, och dertill böra wäl Rifets Stan der alltid finnas benägna att ansla medel; fue ruwida de fule finnas williga att göra de D erhörda uppoffringar, fom ett anfallstrig fråf wer, derom torde meningarne atminstone blifwa delade. Wi förbigå författarens frigsoperations-plaw, och lemna åt mera kompetenta domare att dens samma — om sadant stulle finnas behöfligt — granska; mi beundra den låtthet, hwarmed han låter flottor oc landttrupper operera, men hysa någon twekan buruwida wid utförandet allt skulle gå lita lätt fom hans lifiiga fantasi det föreställer. Sedan han raslt difponerat öfwer Frankrifes oc) Englands ännu atminstone för allmänheten ej tillkannagifna politit; sedan han lita rastt sräntänt diyssland all tillgång på penningar, kredit och fartyg, kommer han till det — —c——— —— ——— — — —— — ———— . Ä6UEiE —